I vintras kunde Nyköpingsborna ta del av Zonta-klubben Nyköping Oxelösunds manifestation mot våld mot kvinnor.
170 par skor motsvarar antalet polisanmälningar som gjordes lokalt om våld mot kvinnor under 2021.
Det finns ett fåtal frågor där nästan alla politiker är överens om problemformuleringen och där det finns en gemensam bestörtning över sakernas tillstånd. Alltför ofta stannar detta vid ord.
Våld i nära relation tar 15 kvinnors liv varje år. Många politiker uttrycker sin sorg över detta, men det är inte tillräckligt. Vi måste tänka nytt och radikalt för att stoppa det våld som sker i hemmet.
Mäns våld mot kvinnor sker ofta i nära relationer. Detta inleds många gånger av starka kontrollerande beteenden och psykisk misshandel, för att övergå till fysisk misshandel. Att psykiskt kontrollera en annan person på ett sätt som resulterar i stort lidande för den utsatta har inte varit straffbart i tillräcklig omfattning. Det leder till förödande konsekvenser.
I Storbritannien finns sedan flera år tillbaka lagstiftning som gör det brottsligt att psykiskt kontrollera en annan persons beteende som denne har en nära relation till – om det får allvarliga konsekvenser i personens liv. Denna kontroll kan handla om att offret på olika sätt hotas, kränks, kontrolleras eller isoleras från omgivningen. Sverige saknar motsvarande lagstiftning, men den behövs. Det går att kriminalisera förstadiet till våld och öka förutsättningarna att stoppa våldsspiralen. Innan det är för sent.
En sådan lag är bara en pusselbit i arbetet mot våld. I slutändan kokar allt ned till politiska prioriteringar med våra gemensamma skattepengar. Hur många personer är egentligen värda en plats på det skyddade boendet? Kan vi verkligen ge kvinnojouren pengar för mer än ett år framåt, när vi inte vet hur ekonomin förändras? Svaret på den frågan är enkelt och rakt: Det ingår i statens kärnuppdrag att skydda medborgarnas frihet. Att bekämpa och motverka brott som begränsar denna frihet måste därför prioriteras framför annat, som kommunala skrytbyggen och PR-satsningar.
Det måste få kosta att motverka våld. Insatserna måste såklart vara effektiva, men det finns ingen billig quick-fix. Ett långsiktigt arbete där kvinnojourer som har kunskap och erfarenhet får leda arbetet utan att oroa sig för att finansieringen ska försvinna i nästa upphandling, behövs. Samtidigt måste myndigheter samverka och rent praktiskt jobba med den våldsutsattas behov och liv i fokus.
Det är dags att välmenande men pratande politiker visar kraft och förmåga att prioritera. Det offentligas – samhället plikt är att försvara individens frihet. Att motverka våld i nära relation bör stå högt på agendan. Kriminalisera kontrollerande beteende. Ta fram en uthållig finansieringsmodell för kvinnojourer. Till att börja med.