På söndag har finländarna riksdagsval. Natobeskedet från Ankara kom vältajmat.
När det turkiska parlamentet till slut valde att ratificera – godkänna – Finlands Natomedlemskap, drogs det garanterat en djup suck av lättnad hos våra nordiska grannar i öster. Finland vet vad de får – och säkerheten för samtliga demokratier längs Finska viken har därmed stärkts med fastare gemensamma band.
I den kanske svåraste säkerhetspolitiska situationen sedan andra världskriget har finländarna nu värdefulla garantier. Landet står inte allena inför Putin-Rysslands våldsamma, krigiska ambitioner att bygga ett imperium på grannstaternas bekostnad, granndiktaturen Belarus inkluderad.
Beskedet från Ankara är bra för Finland. Det är också bra för säkerheten i Östersjön i stort. På många sätt också bra för Sverige. För även om den svenska ansökan fortfarande hålls som gisslan av två stater – Ungern och Turkiet – har Sverige självklart en strategisk nytta av att omgärdas av Natomedlemmar. Det är välvilligt inställda stater som också ser Sverige som en naturlig del av den gemensamma försvarsalliansen.
”Som allierade både får och ger vi trygghet. Vi försvarar varandra. Finland står även framöver vid Sveriges sida och stöder dess medlemskapsansökan”, skriver finländska statsministern Sanna Marin på Twitter.
För Finland är det nu några få formalia-steg som återstår innan medlemskapet är klart. Sedan ska landet dessutom godkänna Sveriges ansökan, rimligtvis är detta något som redan är väl förberett.
Det är inte grannländerna i den nordiska närmiljön som fördröjer det svenska medlemskapet. De vet vad Nato får – och de vet hur pass mycket starkare gemenskapen blir med Sverige som medlem. Ingenstans har någon stat – inte ens de två som bromsar medlemskapet – påstått att försvarsalliansen blir svagare med Sverige, rent militärt och rent strategiskt ur ett Norden-, Östersjön- och Arktis-perspektiv blir den så mycket starkare.
De stater som krånglar gör det utifrån olika grader av egenintresse. Ungern har en vänskapsrelation med Putin-regimen, en osund sådan skulle man kunna säga. Det turkiska styret oroar sig inte minst för att förlora makten i det kommande valet – och spelar ogenerat på alla möjliga strängar som kan gynna de egna väljarvindarna.
Men Finland klarade sig igenom den pärsen, Sveriges fortsätter. Tills vidare. Att Sverige står i farstun och inte kommer längre in är något som både den svenska regeringen och våra allierade inom Natosfären behöver ta in. Antingen utgår man från att det finns handfasta och otvetydiga skäl att den här väntan snart är över, eller så får man börja skissa på en plan B.