Att skolan är en av samhällets grundpelare är det nog ingen som ifrågasätter. Det är i skolan barn och unga utbildas och formas som resonerande och reflekterande individer. I skollagen och i skolans styrdokument framgår det även att utbildningen ska vara likvärdig och skapa jämlika förutsättningar för elever.
I och med detta är det rimligt att politiker, oavsett partitillhörighet, tar detta i beaktande i sin skolpolitik. Inte minst bör Centerpartiet i större grad än i nuläget välkomna förslag som både värnar mångfalden och valfriheten i skolan, men samtidigt garanterar att dessa regelverk följs och att de problem vi i dag ser i skolväsendet arbetas bort.
Men det är inte så det ser ut i skoldebatten idag. På vänsterflanken skriks det om skolföretag som säljer barn på börsen och att Sverige bör ha ett vinstförbud i skolan. På högersidan propageras det i stället för att fria skolvalet och att möjlighet att ta ut vinst är ett sätt att garantera kvaliteten i skolan.
Det är för eleverna, lärare och övrig skolpersonal som partier arbetar för förbättrad skolpolitik. Därför är det hög tid att borgerliga partier i allmänhet och Centerpartiet i synnerhet anammar nyanserade tankegångar för en förbättrad skola, där kvalitet och likvärdighet står i fokus.
För det första bör diskussionen om vinstuttag nyanseras. Vinst kan ses som en morot för ökad kvalitet och förbättring i skolverksamheter, men detta kan och får inte ske på bekostnad av elevernas utbildning. Kvalitet och likvärdighet ska stå i fokus och vinsten bör bli bonusen för att dessa verksamhetskrav är uppnådda. I praktiken betyder det att skolor bör uppnå Skolinspektionens kvalitetskrav för att få plocka ut vinst ur skolenheten.
För det andra behövs en nyanserad bild av valfrihet i skolan. Borgerligheten och Centerpartiet slår sig gärna för bröstet för reformen om det fria skolvalet, kommunal skolpeng och kösystemet. Det behövdes. Men dessa stora skolreformer har inte bidragit till den segregationsbekämpning och valfrihet som var ett uttalat mål. Det krävs vissa justeringar.
Att föräldrar och elever får välja skola är i grunden bra, men systemet får inte gynna endast de barn som föds tidigt på året eller vars familjer är extra pålästa om skolsystemet. Av dessa anledningar är det rimligt med ett aktivt och gemensamt skolval, helst lokalt administrerat med stöd av Skolverket – och i samverkan mellan de olika skolorna.
Förslaget om att införa lottning som en av urvalsgrunderna till skolor är ett sätt att motverka skolsegregationen och olikvärdigheten i det valfrihetssystem vi ser i dag. Målet ska vara att värna såväl mångfald som valfrihet och likvärdighet.
För det tredje bör synen på skolans finansiering tas i beaktande. Skolan finansieras av den kommunala skolpengen, vilken i sin tur betalas med skattemedel. I och med att kommuner finansierar skolan är det decentralistiska förslaget om möjlighet till differentiering av skolpengen rimligt.
För vissa kan det verka självklart att politik handlar om att positionera sig åt ett tydligt politiskt håll, antingen höger eller vänster. Men i vissa sammanhang, såsom detta, blir det inte annat än osunt polariserande. För att Sverige ska få en bättre skola där elever får likvärdiga förutsättningar krävs ett större mått nyanser och konstruktivitet i skoldebatten. Sveriges elever och skolor förtjänar det.