Sveriges städer växer. Idag bor en tredjedel av Sveriges befolkning i tätorter med fler än 100 000 invånare. Enligt SCB har befolkningen i dessa orter totalt ökat med 330 000 personer sedan 2015, det är lika många som bor i Malmö. Av den totala befolkningsökningen i Sverige sker den största andelen i våra storstäder och deras storstadsområden.
Växande städer gör att ytorna blir av både större vikt och intresse. Det märks inte minst på bostadsmarknadens prisutveckling i Sveriges städer och storstadsområden. Det är därför föga förvånande att det pågår en politisk kamp om städernas ytor och hur de ska användas. Den största konflikten rör bilens vara eller icke vara i staden. På ena sidan står de som vill ha mer kollektivtrafik och cykelbanor. De menar att bilen fått för mycket plats i staden, på människors bekostnad. På andra sidan står de som ser bilen som en frihetssymbol och därför tar strid för bevarandet av den som det dominanta färdmedlet.
En som nyligen gett sig in i denna konflikt är Sveriges statsminister Ulf Kristersson. Härom veckan gjorde han en intervju i Expressen där han sa sig vilja se över hur man kan begränsa biltrafiken i landets största städer. Han framhävde München, en stad där trafikleder rivits till förmån för grönområden och gågator, som en stad att inspireras av.
Utspelet bör ses mot bakgrund av att Moderaterna i valet 2022 backade i storstäderna. I Stockholms kommun backade man nästan tre procentenheter i riksdagsvalet. Strategin att till varje pris vinna tillbaka väljare man förlorat till Sverigedemokraterna verkar inte ha gett avkastning bland urbana väljare. Utspelet är en öppning, om än en försiktig sådan, för att bredda sig och nå ut till fler väljargrupper.
Det vore bra om bilen fick ta ett steg tillbaka i våra städer, av flera skäl. Det starkaste skälet är att städer med färre bilar möjliggör för en mer effektiv användning av den begränsade ytan. En bil tar mycket mer plats jämfört med en fotgängare, cyklist eller sittplats på en buss. Det gäller både när bilen är parkerad och när den kör. Blir det enklare för fler att välja bort bilen skulle det innebära att mark som tidigare huserat stora motorleder eller parkeringsplatser frigörs. Det gör att fler promenadstråk, grönområden eller torg blir möjliga.
Det här är inte heller något som bara gäller våra storstäder. Även i mindre städer har god stadsplanering möjliggjort för trevliga ytor med mindre biltrafik. Ett nära exempel är Storgatan i Nyköping, där riksväg 1 löpte fram till början på 1960-talet. Byggandet av E4 gjorde att trafiken leddes om och möjliggjorde så småningom för att stänga av biltrafiken. Idag är Västra Storgatan ett trevligt promenadstråk med butiker, caféer och grönska.
Det är klokt om stadsplanerare och politiker över landet låter sig inspireras av både München och Nyköping. Det verkar som att Kristersson delar denna inställning, kanske belönas han för det i valet 2026.
