Det tog inte lång tid in i augusti innan rapporterna om sabotage och vandalism mot valaffischer började komma. Så här långt har det handlat om Trosa. Men det är sannerligen inte den första valrörelsen vi ser detta - och det är lika illa varje gång. En blick bakåt i SN:s arkiv ger vid handen att den här märkliga lustan att förstöra affischer har satt avtryck i valrörelserna 2006, 2010, 2014 och 2018. I Gnesta, i Trosa, i Oxelösund och i Nyköping – ingen av våra nära kommuner har varit förskonad.
Vi har för övrigt på den här sidan skrivit ledarkommentarer till valaffischernas försvar i anslutning till detta, gång på gång. Är det medvetet tjatigt, är det överdrivet? Nej. Som Trosas kommunalråd Daniel Portnoff (M) säger till SN är detta ett valrörelsens gissel.
I ett anfall av lättsinne kan det förstås vara lätt att tänka att detta är en ganska harmlös grej, att förstöra trä och papper med partisymboler och bilder på. Ingen skadas, om inte marodören själv får stickor i fingrarna eller vad det nu må vara. En affisch är ju något förgängligt. Men finns skäl att ta det hela med mer av högtidligt allvar. Den som saboterar informationen riktad till väljarna förstör mer än bara ting, utan agerandet skadar hela den anda som valaffischeringen är del av.
Att hantera och sätta upp valaffischer är en del av valrörelsens demokratiarbete. Det läggs många oftast ideella timmar på detta.
Det här med valbudskap är något fint. Sättet dessa formuleras på och vad som kommuniceras blir till ett mått på den tidens viktiga värden. Det är ett försök att lyfta fram ämnen som kan tänkas beröra och mobilisera väljare och värderingar. Var och en får säga sitt, utifrån vad just det partiet tror att väljarna reagerar positivt på. Andra partier kan göra egna affischer och plakat som säger emot eller lyfter helt andra frågor. Förbipasserande kan välja att ta del av budskapet, bejaka det, bli upprörd av det, skämta om det eller helt enkelt strunta i det. Det är fritt fram.
Det är därför det också är vackert, rent demokratiskt sett, när engagerade valarbetare hjälper till att ställa upp nedsparkade skyltar eller plakat som tillhör motståndare. Alla partier sitter i samma båt och agerar utifrån samma grunder. Detta är värt att understryka i en tid då angreppsnivån mellan partierna ibland blir så låg, främst i sociala medier, att det blir skämmigt för normalt funtade medborgare.
Det är absolut inget fel på oenighet eller motsättningar i sak, men det tål att kanaliseras på ett sätt som går att försvara och motivera. Rätten att vara djupt oense och ändå respektera varandra inom ramen för ett seriöst samtal, det är en princip värd att stå upp för – gång på gång.
Sett över 20 år av valrörelser i vår del av Sörmland har i princip alla partier drabbats av förstörelse i någon form, allt från det nedrivna och sönderslagna till det nedklottrade. Det är garanterat inte samma person eller personer som har vandaliserat valaffischeringen på alla platser under all denna tid.
Varje val har sina marodörer. Alla har måhända inte tänkt igenom vad de gör. Ibland är det kanske rent av på fyllan. Men. Det är mer än korkat, det är förkastligt. I den värld vi ser omkring oss, där despotism och totalitära krafter söker öka sin makt över världen, är det så mycket värt att vi värnar det demokratiska samtalet och inte förfaller till själlös vandalism.