När riksdagen skulle ta ställning till om Sverige skulle hjälpa Ukraina med vapenleveranser så var det bara Vänsterpartiet som fick magsår. Stora krumbukter togs till för att hantera voteringen i riksdagens kammare, där försöken att kvitta ut V-ledamöter till slut stötte på patrull. Detta illustrerade en rejäl intern oenighet i frågan, en väldigt ideologiskt laddad sådan. Inte för att Vänsterpartiet länge sprang Sovjetunionens ärenden, utan för att vägvalet blev till en krock mellan idén om en stats rätt att försvara sig militärt och en pacifism som predikar att vapen är fel i alla lägen. Partiledarens linje att ge Ukraina vapen förlorade först, men ”vann” i en ny omröstning en tid efter riksdagsvoteringen.
Nästa krock kom när Vänsterpartiet gjorde upp med Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna om att kräva rejält sänkt skatt på fossila drivmedel, inklusive kraftigt minskad inblandning av det fossilfria. På det följde ett inre bensinuppror i V, där kritikerna hävdar att uppgörelsen leder till ökad konsumtion av rysk olja såväl som ökade klimatutsläpp.
Det är en påminnelse om att sakpolitiken inte enbart är en fråga om höger och vänster. Det finns mycket annat som spelar in. I ena stunden handlar det om att ta ställning för att stödja en angripen demokratisk stat med vapen eller främja pacifism före allt. I den andra ställs många väljares bilresor till jobbet mot egna klimatpolitikens slutsatser.
Vänsterpartiets ledning försöker förändra partiets framtoning. Det är i det perspektivet som partiledaren Nooshi Dadgostars turnéer till tunga industrier som SSAB i Oxelösund ska ses, men detta sker inte utan internt motstånd. Klyftan är tydlig.