I Sverige är vi hänvisade till myndighetshantering, oavsett om det handlar om att registrera namn på sitt nyfödda barn eller bygga ut sitt hus. För den som önskar bygga om, bygga ut eller bygga nytt på ett sådant ställe som omfattas av strandskyddet har myndighetshanteringen blivit extra kännbar.

Strandskyddet har länge varit en het politisk fråga. Länge såg det ut som att Centerpartiet inom ramarna för Januariavtalet skulle få igenom en reform där regelverket skulle lättas upp. Det förslaget föll dock platt sedan Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna tillsammans med Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna fällde det. Det finns naturligtvis ingen skyldighet att driva igenom någon annans politik, men just frågan om strandskyddet är en politisk fars. 

Att Tidöpartierna nu går vidare med ett snarlikt förslag är bra, men vad många verkar ha missat är hur många individer som hamnat i kläm under tiden. Där politiken agerar långsamt och länsstyrelsen i sin handläggning agerar ännu långsammare.
 
 

Detta kan Centrum för rättvisa vittna om. Organisationen driver ett fall där Sofia vill rusta upp en sommarstuga, som har funnits i släkten under lång tid. Det är ett typexempel på när någon drabbas hårt av myndigheternas hantering. Hon ville bygga en brygga och en bastu. Det kräver strandskyddsdispens. 

Värmdö kommun beviljade, men Länsstyrelsen i Stockholm ifrågasatte. Därefter blev ärendet liggande i nästan två år innan länsstyrelsen tittade på det och upphävde dispensen inom en vecka. Centrum för rättvisa menar att en sådan passiv handläggning innebär en överträdelse av Europakonventionen och rätten till rättslig prövning inom skälig tid. Staten hävdar att det är först när en myndighet varit passiv i över två år som man kan prata om rättighetsöverträdelse, vilket är orimligt. 

Om en myndighet hanterar ärenden så långsamt riskerar det förtroende som svenskar faktiskt har för myndigheterna att försvinna. Till råga på allt blir politikernas försök att förändra strandskyddet verkningslösa, när det för gemene man tar stopp i praktiken. Det är både smärtsam och dyrköpt ineffektivitet.
 
 

Centrum för rättvisa hoppas nu på en vägledande dom, där de som väntat länge på länsstyrelsens besked kan få skadestånd. En sådan dom blir viktig inte privatpersoner över hela landet som har stött på orimlig byråkrati bara för att de bor vid vattnet. Såväl klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari(L) som civilminister Erik Slottner (KD) gör klokt i att följa domslutet.
 
I väntan på att politiken återfår förnuftet och reformerar strandskyddet, måste länsstyrelserna hantera de ärenden som finns skyndsamt. Det ska vara ett väloljat maskineri som fungerar, oavsett om det är i Värmdö kommun eller längs Båvens, Klämmingens eller Kilaåns stränder i Sörmland.