Den ryska militärens medvetna attacker mot civila mål i Ukraina gör att trycket på demokratierna i väst ökar, att göra allt vad de kan för att motverka den ryska aggressionsmakten. Utan att bli stridande part. 

Vi måste stötta den ukrainska militären bättre, sade Sveriges statsminister Magdalena Andersson på ett möte i London med länderna inom försvarssamarbetet Joint Expeditionary Force. Hon syftade dock på EU gemensamma insatser. Det är en annan ton jämfört med den Andersson som den 24 februari inte ens vågade lova svenska vapen till Ukrainas hjälp, men likväl gjorde detta några dagar senare. 

Nu vill Sverige inte framstå som den minst beredda att stå upp när det blåser. Ordvalet häromdagen, att ett svenskt Natomedlemskap skulle vara ”destabiliserande”, lär inte dyka upp igen. Budskapet var strategiskt och kommunikativt illa valt. Vi i Sverige behöver starkare vänskaper, en allians med likasinnade som kan stötta oss i händelse av krig. Krigsrisken är för svenskt vidkommande just nu begränsad, men inte utesluten. 

Lyssna på våra finska grannar.

”Vi är inte rädda, men vi är fullt vakna”. Så svarar Finlands president Sauli Niinistö i en sevärd intervju med CNN:s Christine Amanpour på frågan om hur han ser på den ryske presidenten Vladimir Putins skrammel med kärnvapen. För det hotet finns där.

Niinistö hänvisade till Henry Kissinger, USA:s utrikesminister mellan 1973 och 1977, som ska ha sagt att om det blir fred avgörs av den som är mest hänsynslös. Och, noterade den finske presidenten, Putin är den mest hänsynslösa i det här läget. Men det betyder inte att andra ska böja sig. Vi har att vara vakna inför riskerna, men inte rädda. Att stå fast, tillsammans. För den hänsynslöse – förtryckaren, mobbaren – vet alltid att utnyttja andras rädsla till sin fördel.