Utan en inhemsk produktion av livsmedel blir vi mycket sårbara.
Nyligen Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), rapporten “Världens bästa jobb?” om social hållbarhet inom det svenska jord- och skogsbruket. I den politiska debatten är de så kallade gröna näringarna ett ständigt trätoämne när det kommer till ekologisk och ekonomisk hållbarhet. Det handlar om hur hållbart det svenska skogsbruket är och hur tungt jordbruksstöden ska väga.
Men den sociala hållbarheten kan vara minst lika betydelsefull som gårdens ekonomi. Inte minst om jord- eller skogsbrukaren ska välja att fortsätta – eller om nästa generation vill ta över eller inte.
Sveriges ekonomi, samhälle och krisberedskap förutsätter att det finns företagare som förser samhället med livsmedel, med förnybar energi och material. Det är bara att invänta nästa snöstorm för att förstå vikten av att det finns traktorer i hela landet.
Här går utvecklingen åt fel håll. Antalet företag inom lant- och skogsbruk minskar stadigt med ett par hundra varje år. Mellan åren 2020 och 2023 minskade antalet som jobbar inom jordbruk med 8 100 personer. Att rätta till detta problem är en förutsättning för ett starkt samhälle i framtiden.
LRF:s rapport visar att svenskt lant- och skogsbruk lider av ett flertal problem. Svenska bönder vittnar om svårigheter med ensamarbete, hot från aktivister, om tidiga morgnar och sena kvällar. De berättar om ekonomisk stress och om ett omgivande samhälle som inte i tillräckligt hög grad uppskattar de värden som skapas. Lägg då till en högst betungande administrativ börda som gör att en svensk lantbrukare måste ta sig an flera sorters yrkesroller i sin vardag.
Matproduktionen i landet är en grundläggande del i ett starkt samhälle - och vårt vardagsliv.
Allt inte nattsvart. En stor andel av lant- och skogsbrukare trivs med sitt yrkesval och den livsstil det medför. Nyvunna intressen för hållbarhet och ett liv närmare naturen kan komma att stärka branschens attraktivitet över tid. Men arbetsmiljöproblemen medför att jordbruk och skogsbruk rankas lågt som framtidsbranscher.
Alla problem för lant- och skogsbruket kan inte hanteras från politiskt håll, eller ens från konsumenthåll. Men allt börjar med lönsamhet: om företagen är ekonomiskt hälsosamma kommer det vara lättare för en ny generation att våga ta banklån och satsa på en framtid på landsbygden. En bättre lönsamhet handlar inte heller enbart om riktade statliga stöd eller om att få rimligt betalt. Det handlar lika mycket om att lätta på en alltför betungande regelbörda. Det är en uppgift som ligger direkt på politikerna att lösa. Där går det trögt.
Om den negativa utvecklingen vi ser idag fortsätter dröjer det inte många decennier innan den siste bonden stänger ladugårdsdörren.