Landshövdingen är statens röst i regionen och hos kommunerna. Det är inget frifräseri där man gör som man vill eller faller en in. Därför har regeringen nu petat Stockholms landshövding, Anna Kinberg Batra.
Hon har fått välgrundad kritik för ett antal orimliga turer i hur hon har valt att hantera en rekrytering. Justitieombudsmannen har pekat med hela handen. Kritiken mot tre uppmärksammade anställningsärenden är sylvass. ”Nonchalans” och ”bristande respekt för grundläggande bestämmelser” är ord som inte bara kritiserar utan också sätter punkt.
Den före detta moderatledaren accepterade förstås kritiken – allt annat vore kardinalfel - och argumenterade för att hon har lärt av misstagen och sättet hon agerat på. Det var ett tappert försök, men det var redan kört.
På fredagseftermiddagen kom beskedet från civilminister Erik Slottner (KD) att hon flyttas från uppdraget som landshövding.
Det finns en gräns för vad som har trasats sönder och ändå kan sättas ihop igen. Oavsett vad någon tycker om Anna Kinberg Batra som privatperson. Det här handlar om ledarskapet, uppdraget och utförandet. Med öppna rekryteringar gäller verkligen det att hålla tungan rätt i mun – eller lämna uppdraget. En kompisrekrytering på bekostnad av regler och ordning är och ska vara förödande.
Det betyder inte att kompisar aldrig får statliga jobb hos kompisar, ibland är personkemi och ömsesidigt förtroende högt värderat. Men även sådant måste prövas på rätt sätt.
JO lyfter vikten av att tjänstemän agerar med integritet och understryker riskerna med att grundlagens bestämmelser inte efterlevs – även när det är myndighetens chef som struntar i regelverket. Varje länsstyrelse har anställda tjänstemän som är myndighetsutövare med makt. Noggrannhet och formella krav är uppdragets kärna. Kom också ihåg att den sittande regeringen driver tesen om att det personliga ansvaret för offentliga tjänstemän är för svagt, för slappt.
En mer framåtlutande regering hade alltså tagit det här steget tidigare. Korten låg på bordet långt innan JO hade sagt sitt. Nu tvingades hon gå igenom hela JO-stormen innan beskedet kom.
Att vara kompis är ibland att säga som det är, även om det tar emot.
Genom tiderna har det funnits bra och mindre bra landshövdingar, med styrkor och svagheter. Även här i Sörmland. Uppdraget har ett stort förtroendeutrymme: led verksamheten, gör jobbet – och regeringen låter det rulla på. Men i de fall när det egna agerandet har fläckat rollen offentligt, då brukar det sluta med att personen får göra något annat. Så också denna gång.
Landshövdingar har tidsbundna förordnanden, men de behöver inte vara just landshövdingar hela den tiden. Anna Kinberg Batra förlorar ingen inkomst när regeringen byter ut henne. Det kostar förstås på ändå, i prestige och anseende, men den skadan är redan skedd.