Minns ni hur det var på den tiden vi hade ett januariavtal som stod i centrum för de politiska diskussionerna? Det var ändå en hel del viktiga och stora frågor som skulle avhandlas av den ovanliga alliansen av socialdemokratiska, gröna och liberala partier. Kvartetten som skapades för att stänga Sverigedemokraterna (om någon minns dessa) ute från regeringsmakten.
Det gällde områden som hur Arbetsförmedlingen i det här landet ska fungera. Om ansvaret för jobbförmedling ska ligga på en statlig aktör – eller om privata mindre verksamheter ska få vara med och bidra. Det gällde frågan om LAS-reglernas utformning. Huruvida företag i Sverige ska få större frihet och möjlighet att själva bestämma vilka personer och kompetenser på arbetsplatsen som är viktigast att behålla vid en viss kris. Och möjligheterna till marknadshyror på bostadsmarknaden.
Vi kan i alla fall vara säkra på att de politiska frågor vi trodde att vi skulle uppmärksamma och debattera under den här mandatperioden inte blir som vi trodde. I och med att vår värld drabbats av en global pandemi och medföljande global ekonomisk depression, så kommer allt vi trodde om budgetar, utredningar och prioriteringar att ställas på ända.
Alla stater blöder pengar just nu. Lite olika beroende på bland annat sammansättningen av ekonomin och vilken grad av nedstängning av samhället man har valt, men likväl. Inga utlovade reformer eller politiska förslag är längre självklara.
De budgetar som sätts nu, i Sverige gäller det den kommande höstbudgeten, de kan nog ses som sista stoppet på ett långt tag för att få igenom politiska reformer. Nu flödar pengarna, men sedan kommer det vara stopp under lång tid. De utredningar som inte har startas nu, och de politiska reformer som inte blir av, lär vi få vänta på.
I åtminstone fyra år framöver kommer Sverige, liksom alla andra länder, att behöva prioritera hårt bland vilka politiska förslag som kan bli verklighet. Satsa på allt det som kan motverka effekterna av coronapandemin. Vi får inte gå bort oss i vilka dessa kan vara.
I tider av kort tillfällig kris är det viktigt med omställningsbidrag som ser till att hjälpa människor igenom en tillfällig svacka, exempelvis regeringens korttidspermitteringar. På lång sikt måste vi akta oss för att göra om 90-talskrisens misstag. Det må kännas frestande att motverka arbetslöshetsstatistiken genom att öka sjukskrivningar och därmed livslångt bidragsberoende, men det är inte hållbart. Ekonomin kommer att behöva återgå till en arbetslinje. A-kassans höjning bör exempelvis omprövas senare.
Januariavtalets frågor kan komma att bli försenade och nedprioriterade, men att reformera anställningssystem som LAS exempelvis är viktigt för den svenska konkurrenskraften även efter krisen.
Kanske ännu viktigare är att folk får en realistisk uppfattning om vad politiken kommer kunna göra den närmaste tiden. Många verkar tro att ekonomisk nedstängning inte lämnar bestående konsekvenser, eftersom staten löser problemet. Så är inte fallet. Alla världens länder kan inte samtidigt låna oändligt mycket pengar. De prioriteringar som sedan behöver göras är på allvar. Trots att politiker spenderar stort kommer krisen bli djup och svår. Förbered er på en riktig vargavinter vad gäller politiska reformer. Hoppas på det bästa, att våra makthavare förstår vad som håller bäst i längden.