I en artikel i Dagens Nyheter hävdar finansminister Magdalena Andersson (S) – utan mothugg från statsminister Stefan Löfven (S) – att Centerpartiet har ett särskilt ansvar för att regeringspartierna ska få igenom sin budget i riksdagen (DN 20/8). Det är ett latmansargument.

Det finns inget avtal om ett givet stöd till Socialdemokraterna och Miljöpartiet i en budgetomröstning. Är tonläget likadant från S som ovan, bortom den offentliga retoriken, kommer den här regeringen att falla framstupa i höst. Utan att något annat parti rör ett finger.

Regeringens kohandel med Centerpartiet under regeringskrisen gällde statsministeromröstningen, att Löfven skulle tolereras. Det var priset för att S och MP skulle få regera igen. Vänsterpartiet hade ju sparkat Löfvens förra regering med hjälp av Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna. 

Det är skillnad på allians och tolerans. Både C och V är nu opposition på var sitt håll, utan att göra gemensam sak med den SD-beroende Kristersson-koalitionen. 

Regeringen kommer inte att kunna skrämma vare sig Annie Lööf (C) eller Nooshi Dadgostar (V) till att stödja dess budget. Maktfullkomligt språkbruk straffar sig självt. Minns att Magdalena Andersson själv på Alliansregeringens tid noga markerade att det är regeringens ansvar att säkra stöd för sin budget. Inte oppositionens. 

Miljöpartiet var högljutt emot villkoren för centerstödet till Löfven som statsminister. Likväl verkar partiet ha accepterat detta, hur det nu hänger ihop. Annars skulle ju MP ha lämnat Rosenbad. 

Ett läge där V och C aktivt väljer att kasta tidigare praxis överbord och rösta på en budget som de inte har förhandlat om, det kommer inte att uppstå så lätt. De ideologiska skillnaderna mellan dessa partierna är enorma.  

Därmed inte sagt att det finns tunga delar som går att finna balanspunkter för stunden i. Att höstbudgeten ger ett i stunden oförändrat skattetryck är inte orimligt. Pandemi-ekonomin har dominerats av stora utgiftsökningar – till nytta för medborgare och för företagande.  

Den låga statsskuldens muskler behöver byggas upp på nytt, över tid. Även om Centerpartiets politiska visioner bygger på ett lägre generellt skattetryck, är tillfälliga delmål på den vägen, typ skatteväxling, fullt möjliga. Detsamma gäller en extra stor tyngdpunkt på konstruktiva klimatinsatser och utrymme för omställning till ett mer hållbart samhälle. Se framgången med det gröna avdraget. Men notera ordet ”konstruktiva”. Klimatomställningen måste ske i samklang med framtidstro och företagandekraft, utan klåfingriga ingrepp i privat ägande och brukande av värdefulla resurser.

Detta är ett pussel som bara regeringen bär ansvar för att få ihop. Tro inget annat.