Sedan höst-vintern 2020 har skoldebatten bytt fokus rejält. Liberala debattörer, från såväl ledarsidor som politiska partier, har ändrat riktning och i högre utsträckning fört en mer nyanserad argumentation kring skolmarknaden, friskolor och Sveriges skolsystem. Här har riktiga systemfrågor, såsom finansiering, urvalsgrunder och offentlighetsprincipen, debatterats. Detta har varit nyttigt för svensk skoldebatt och skapat nya positioner inom skolpolitiken.
Tidigare har debatten om vårt skolsystem varit extremt polariserad. Det har stått mellan de kapitalistiska friskolevurmarna och de friskolehatande socialisterna, för att beskriva de två sidorna på ett något raljant sätt. Tack och lov har det under senaste året skapats en nyanserad och konstruktiv medelväg, där förbättringsåtgärder och fakta har stått i fokus. Skoldebatten har slutat handla om huruvida någon är för eller emot friskolor. I stället handlar diskussionen om hur man vill förbättra systemet i sig.
Det börjar dock dyka upp tecken på en rekyl på denna positionsförflyttning – från båda sidor. I september föreslog Socialdemokraterna på sin kongress ett totalförbud mot vinster i skolan. Den redan infekterade debatten om vinster späddes på ytterligare.
Under hösten har dessutom ett antal borgerliga politiker och debattörer tagit sin position i marschen tillbaka mot en polariserad skoldebatt. Ett exempel är när Moderaternas utbildningspolitiska talesperson Kristina Axén Olin hävdade, i ett reportage i Svenska Dagbladet (30/9), att liberala debattörer som har talat mer nyanserat om friskolereformen, har gått i en S-fälla.
I reaktion mot dessa utspel går skribenter, politiker och andra opinionsbildare lättast i opposition mot den sida de sympatiserar minst med. Sidorna i den skolpolitiska debatten drar sig allt längre ifrån varandra – återigen. Seriösa skoldebattörer, oavsett partisympati eller partitillhörighet, behöver ta sig samman och se till att inte spä på det redan tudelade debattklimatet.
På andra sidan årsskiftet väntar ett riksdagsvalår. Skola och utbildning kan, givet hur debatten det senaste året sett ut, bli en stor valfråga. Men ska denna valfråga hanteras konstruktivt och nyanserat, för en bättre skola på riktigt, då måste alla partier ta ansvar för att hålla debatten på en hög nivå. Valrörelser och valdebatter kantas ofta av pajkastning, i syfte att vinna billiga poänger och locka röster till partiet.
Det är givetvis inte på så vis att alla ska revidera sina åsikter till att likna de som förts fram från liberala debattörer, men alla behöver ta ansvar för att debatten om den svenska skolan ska fortsätta vara nyanserad och för att alla elever i Sverige ska få en bättre, mer kvalitativ och mer likvärdig skola. Sveriges elever behöver inte fler år av polariserat politiskt tjafs.
Det här är andra delen i ledarsidans jul- och nyårsserie. Nästa del kommer i morgon. Tidigare har ni kunnat läsa Patrik Oksanen om säkerhetspolitikens orosmoln (27/12).