Förra veckan kom nyheten att Estland legaliserar samkönade äktenskap. Det blir det första landet som tidigare var del i Sovjetunionen att tillåta detta och en välkommen vinst för HBTQ-rörelsen i Östeuropa. Framgångar som denna måste firas, men ännu finns stora utmaningar kvar, både i Östeuropa och världen för att HBTQ-personer rättigheter ska tillvaratas med den självklarhet som de förtjänar. För detta krävs att Sverige agerar solidariskt för att skydda HBTQ-personer. Det finns ett flertal förbättringsmöjlighets i den svenska HBTQ-politiken för att till försäkra dessa rättigheter.
Det är bara ett par veckor sedan homosexualitet blev belagt med dödstraff i Uganda. Trots detta har vi redan kunnat läsa om Richard Mugonza, en homosexuell man som ska utvisas till just detta land där bara hans existens är förenat med livsfara. Migrationsverket menar att det inte räcker att Richard har varit styrelsemedlem i RFSL Uppsala för att bevisa att han tillhör den grupp som hotas i Uganda.
Asylprocesserna för HBTQ-personer har kritiserats av bland annat RFSL för att vara godtyckliga och bygga på stereotyper om vad en HBTQ-person ”ska vara”. Dessa processer tar ingen hänsyn till att personer levt under förtryck och i vissa fall kräver den att personer gömmer sin sexualitet i hemlandet. Det är inte acceptabelt att en handläggares uppfattning av vad som är en ”trovärdig HBTQ-person” avgör om en person får asyl i Sverige eller ej. Det är inte särskilt förvånade att det är svårt att med objektiva kriterier bedöma något så personligt som en persons sexualitet eftersom det är högst individuellt. Det är skrattretande att tänka att Migrationsverket skulle ha en lista över egenskaper som gör någon tillräckligt gay för att få skydd i Sverige. Men den komiska absurditeten drunknar i de verkliga konsekvenserna för personer som Richard.
Trots framgångarna i Estland ser vi bakslag i Uganda, Polen, Ungern och Ryssland för HBTQ-personers situation. Det begränsar kraftigt individer friheter i dessa länder där det inte möjligt att leva som den man är. Det handlar inte bara om rätten att älska den man vill, utan rätten att vara den man är utan ingrepp från staten i det allra mest personliga. I Sverige finns sådan frihet i långt större utsträckning än andra länder. Att inte låta människor dela denna frihet enbart baserat på nationalitet är inget annat än skamligt. Vårt asylsystem är djupt trasigt. HBTQ-personer förtjänar rättssäkra asylprocesser som inte baseras på förlegade stereotyper. Vi kan inte utvisa personer till döden baserat på en magkänsla om deras sexualitet.