Nu har det gått en vecka sedan Almedalen 2023 avrundades. Jag har varit på plats och promenerat längs Visbys kullerstensgator tillsammans med drygt 10 000 andra personer från Sveriges alla hörn. Vad tar jag med mig för intryck?
En fundering jag gick in med var hur det fruktansvärda mordet på Ing-Marie Wieselgren under förra året skulle prägla Almedalsveckan. Arrangörerna hade inför veckan meddelat att beredskapen och säkerheten på Visby skulle höjas detta år. Visst var det så att polisens närvaro var påtaglig. Även närvaron av särskilda Almedalsvärdar noterades av besökarna. Inte minst uppmärksammades också förra årets dåd i nästan samtliga partiledartal. Trots detta så fick Almedalsveckan en relativt god uppslutning. Dådet skrämde inte bort människor från att mötas i ett demokratiskt samtal. Det är ett styrkebesked.
Samtidigt ska det tilläggas att årets Almedalen var mer dämpat än tidigare år. Antalet besökare var färre och antalet event likaså. Det kan nog delvis förklaras av att det inte är ett valår, men även en potentiell corona-effekt och ett svar på konjunkturläget - det går kanske inte att ekonomiskt rättfärdiga ens närvaro i år om man är en mindre aktör. Även närvaron på partiledarnas årliga tal var avsevärt lägre, nästan hälften av föregående år. Inte ens alla partiledare var på plats - i Jimmie Åkessons ställe trädde Lina Lindberg in. Är detta ett tecken på att människors intresse för detta praktfulla event dalar?
Välkända och tidigare populära event som “DJ-battle” ställdes i år in. Tråkigt tyckte många. Samtidigt är det ett event vars närvarande deltagare utgör toppskiktet av Almedalsbesökarna. Politiker, journalister och PR-folk. Det leder till frågan vem Almedalen egentligen är till för? Arrangörerna marknadsför det som en demokratisk mötesplats där alla är välkomna. Samtidigt tycks allt färre vanliga medborgare delta och även partiernas närvaro sinar. I deras ställe träder företag, PR-byråer och lobbyister in. Därtill kan noteras att tidigareläggandet av Almedalen i år utgjorde ett hinder för medborgare eftersom många inte gått på semester ännu.
Jag har inget problem med att näringsliv, politiker och journalister möts i dialog, knyter kontakter och diskuterar viktiga frågor. Tvärtom är det viktigt. Frågan är dock varför detta måste ske under pampiga former i Visby istället för i vardagslivet i Stockholm?
Alltjämt ger dock Almedalen en möjlighet för civilsamhället och medborgare att träffa makthavare, att diskutera viktiga frågor och njuta av vimlet. Almedalens utformning har bevisligen förändrats över tid, vad framtiden har att visa är fortsatt oviss.