Nyligen firades studenter runt om i Sverige som hade avslutat sin gymnasieutbildning och som nu ska ta nästa steg i livet. För många av dessa studenter byts känslan av glädje snabbt till oro. För oavsett om studenterna vill vidare för att studera eller för att jobba finns ett plågsamt problem, nämligen bostadsbristen. Den sträcker sig över nästan hela landet och Länsstyrelsen i Sörmland konstaterade i sin rapport från 2022 att det finns ett underskott på bostäder i samtliga av länets kommuner. Utmaningarna är enorma, men politikernas krisinsikt och handlingsförmåga brister.
Unga är en av de grupper som har det allra svårast att få en bostad. De har varken tillräckligt många köpoäng eller tillräckligt till en kontantinsats. Den trasiga bostadsmarknaden gör att unga ibland inte kan flytta hemifrån. De kan då tvings tacka nej både till studier och till jobb. Bristen på bostäder är inte bara ett hinder för enskilda individer, utan även för samhället i stort. Bostadsbristen slår hårt mot svensk ekonomi. Den skapar enorma rekryteringsproblem och minskad tillväxt med miljardbelopp.
Var är då våra folkvaldas handlingskraft? Mer politisk energi verkar gå åt till att stoppa byggande av bostäder än att faktiskt försöka lösa bostadskrisen. Kommuner snålar med bygglov. Rigorösa och detaljreglerande byggregler har införts och senast för två år sedan fälldes den dåvarande regeringen när den försökte införa fri hyressättning i nyproduktion. Det sistnämnda kan möjligen ses som en kontroversiell reform, men det är en åtgärd som hade ökat bostadsbyggandet och utrymmet för så kallade flyttkedjor.
Politiker måste ta sitt ansvar i det läge som är. Skaffa sig modet att driva på för att motverka bostadskrisen. Även om det ibland kommer att ske i hård motvind. Bostadsbyggande är ofta en känslig fråga. Många starka och ibland direkt motstående intressen ingår och lösningarna välkomnas inte alltid av alla. Men det enda sättet att ta oss ur krisen är att vi sänker trösklarna för bostadsbyggande och får en fungerande marknad. Vi behöver förenklade byggregler, en friare hyressättning och kommunernas roll i bostadsbyggandet måste ses över.
Det är så enkelt att säga nej till enskilda projekt eller avregleringar. Ibland är det till och med enkelt att föra fram goda argument för att säga nej. Problemet är att alla enskilda fall bildar en helhet. Det har försatt oss i den situation som vi idag befinner oss i. För vet ni vad som är värre än att bygga bostäder i nya stilar, inskränka på människors utsikt, eller att sänka vissa standarder? Att vi har en generation som är bostadslös utan rimliga möjligheter att ta sig in på bostadsmarknaden.
Bostadskrisen är inte något som politikerna kan fortsätta ducka för.