På ledarsidan i dag skriver vi mycket om goda nyheter, men det finns tyvärr också riktigt dåliga. En tredjedel av Pakistan verkar vara eller på väg att hamna under vatten, enligt landets myndigheter. Bilderna från katastrofområdet talar sitt tydliga språk. Det är enorma mängder av vatten som drar fram, följden av enorma nederbördsmängder under monsunsäsongen. FN:s generalsekreterare Antonio Guterres talar om en monsun på steroider.
Klimatförändringar ökar risken för mer extrema väderfenomen. Just Pakistan rankas som ett av världens tio mest sårbara ur det perspektivet. Landet har drabbats av översvämningar förut. 2010 miste fler än 2000 människor livet som en följd av detta.
Den här gången kan det komma att bli något liknande. Närmare 33 miljoner pakistanier beräknas redan ha drabbats av översvämningarna. Mer än 1000 personer har dött och uppemot en halv miljon hus har förstörts. På detta följer brist på livsmedel, dricksvatten och ökad risk för svåra sjukdomar. Såväl växande grödor som hela byar har raderats ut. Kostnaderna för katastrofen beräknas till mer än 10 miljarder dollar, ungefär fyra procent av landets BNP.
Pakistan kommer att behöva internationell hjälp. Och det arbetet behöver göras nu.
Omvärlden har även ett gemensamt ansvar för att upprätthålla det globala arbetet mot klimatförändringarna. Det krävs mod och kraft till omställning och gröna innovationer. Även när andra svåra mänskliga katastrofer som det ryska anfallskriget mot Ukraina kräver sin del av vår uppmärksamhet. Och trots att vi inte ser de mest katastrofala effekterna av klimatförändringarna på nära håll.
Återkommande katastrofer orsakade av extremväder får i förlängningen också globala följder.