När jag är ute och kör hemma i Sörmland finns det alltid ett gäng vägar som jag vet är dåliga. Det är den där stora gropen i vägkanten på vägen mot mina släktingar utanför Flen, den raspiga delen av vägen man kommer in på när man svänger av mot Floda från Sköldinge. Under åren har man lärt sig var hålen sitter och hur man ska styra bilen lite till vänster just där för att undvika just det där hålet.
Alla som bor och verkar på landsbygden känner säkert igen sig, alla har vi våra egna dåliga vägar där vi suckar och väjer.
En ny rapport från Transportföretagen har satt siffror på denna erfarenhet. Mer än var tionde statlig väg, tolv procent, är i mycket dåligt skick. Värst är läget bland annat Gävleborg, Jämtland och på Gotland. Skulden för allt detta underhåll ligger i dag på 19,7 miljarder kronor, men om man inte tar tag i frågan nu kommer den vara uppe i 42 miljarder till år 2030.
Grundproblemet är att det underhåll staten sätter av till vägarna inte räcker för att hålla dem i gott skick. I stället blir det lite sämre för varje år, och för varje år som fler vägar kommer behöva alltmer underhåll, växer också den ”skuld” som staten får för att rusta upp vägnätet. Alternativet är att inga ytterligare medel tillförs, att kvaliteten blir allt sämre, och att de människor som bor och jobbar längst dessa vägar får allt svårare att använda dem i sin vardag.
Statens sätt att hantera saken på har hittills varit att sänka hastigheten för att kompensera för att vägen är dålig. Fram till 2025 kommer 425 mil väg i landet få sänkt hastighet. Det känns knappast som en rimlig lösning och skapar nog bara ännu mer frustration hos dem som använder vägarna.
Transportföretagen skriver i en debattartikel i Dagens Industri där de presenterar rapporten att ”underhållet av vägarna kan väl knappast vara en ideologisk fråga” och det är lätt att hålla med. Det borde verkligen inte vara en höger eller vänster-diskussion om huruvida infrastrukturen i vårt land borde fungera på ett bra sätt. Möjligen finns det vissa makthavare som anser att all biltrafik är av ondo och att inget därför borde göras för att uppmuntra denna, inte ens underhålla vägnätet.
Sannolikheten för detta känns dock låg. Att ha ett vägnät som fungerar gör att folk kan bo och jobba i hela landet, men det är även viktigt för att undvika olyckor, och det är nog ingen emot. Snarare är problemet här att just vägunderhåll är en osexig fråga som politiker känner att de har svårt att vinna val på.
När det gäller infrastruktur vill nog de flesta politiker i stället vara den som startar ett påkostat bygge, som en ny stor bro i Stockholm eller en ny linje för snabbtåg. Att avsätta pengar till att underhålla en 70-landsväg utanför Bettna är inte så spännande och kanske även mer utmanande att få uppmärksamhet för. Men även dessa projekt behövs.
Att ha en infrastruktur i hela landet som fungerar är kanske till och med på lång sikt viktigare än det där mer uppseendeväckande prestigebygget. Politikerna borde därför ta den här rapportens slutsatser på allvar och avsätta mer i budget till Trafikverket för att sköta om våra vägar. Det är något hela landet vinner på och därför är det faktiskt viktigare än att enskilda politiker ska vinna val.