Det var nog många som fick anledning att ifrågasätta sina dryckesvanor när Socialstyrelsen under veckan gick ut med nya gränsvärden för riskbruk av alkohol. Rekommendationerna för kvinnor förblev oförändrade. För män däremot blev det en rejäl skärpning. Tio standardglas per vecka, eller fyra enheter vid ett tillfälle under månaden, sattes upp som den nya gränsen. Det är nu samma för män som för kvinnor.
Problemet är bara att med dessa nya alkoholråd blir alltfler, även de sörmlänningar som aldrig har haft anledning att ifrågasätta sina vanor, klassificerade som riskbrukare av alkohol. Är om detta en verklighetsfrånvänd moralkaka eller en nödvändig förflyttning av alkoholkulturens gränser?
Bakgrunden till riskbruksgränsen att Socialstyrelsens har ansvar för prevention och behandling av ohälsosamma levnadsvanor. Rekommendationerna riktar sig främst till sjukvården, eftersom personer som överskrider rekommendationerna ska erbjudas vård. Argumenten för de senaste ändringarna är ny kunskap om alkoholens negativa effekter på mäns hälsa. Visst kan det anses vara goda och legitima skäl, även om man kan ana en moraliserande dimension.
Men är det verkligen realistiskt?
Dessa rekommendationer innebär ju att alla som går på middagsbjudning en gång i månaden – och då konsumerar en fördrink, två glas vin till maten, en avec till efterrätten och därefter en enhet till samtalet efter middagen – är i risk för missbruk. Är detta egentligen något som är legitimt skäl att erbjudas vård för?
Kanske inte.
Därför är det inte heller särskilt förvånande att dessa nya rekommendationer har väckt reaktioner. De har kallats larviga, moraliserande och verklighetsfrånvända. Det ligger en del i det, men...
Det finns däremot en annan dimension i detta, en som i hög grad är positiv. Det vittnar om en förflyttning kulturellt sett. Rekommendationerna innebär ju även att det är problemfritt att ta ett glas vin till middagen varje kväll i veckan, någon kväll även två.
Det är en betydligt mer kontinental hållning, där en god dryck är en del av vardagen, men man ska passa sig för att bli berusad. Det står i skarp kontrast till den tidigare, åtminstone uppfattade nordiska kulturen, där svenskar hetsdricker på helger med syftet att bli fulla. En sådan alkoholkultur är inte oproblematisk. Därför är också en förflyttning mot en mer avslappnad och något mer livsnjutande alkoholkultur välkommen.
Allt som allt kan man nog med gott samvete ta de nya rekommendationerna med en nypa salt – och ett glas vin till maten, utan att skämmas.