Den låga smittspridningen som sommaren förde med sig var tyvärr ett tillfälligt andrum. När vädret blev kallare och luftfuktigheten sjönk och människor vistades mer inomhus, ökade åter spridningen av coronaviruset SARS-CoV2 i hela världen. Sverige var inget undantag.
Spridningen ser ut att delvis nå nya grupper denna gång, men även om fler unga blir smittade så går antalet inskrivna på sjukhus och IVA också upp. Därför behövs åter nya förhållningsregler för att minska spridningen, begränsa rörligheten i samhället och ge vården en chans att hinna med alla nya fall.
Återigen kommer det finnas många åsikter om hur Sverige, och andra länder med för den delen, hanterar pandemin och smittspridningen. Återigen sitter ingen på ett faktiskt facit. Sverige har tydligt högre tal av smittade och döda än våra grannländer och det bör såklart granskas och utredas. Likväl vet vi för lite om hur sjukdomen fungerar för att i dag kunna stå upp och säga att situationen beror på det ena eller andra.
En fråga som många verkar ställa sig är den om nedstängning, varför svenska staten inte stänger butiker, gym och andra verksamheter, eftersom regering och myndigheter samtidigt uppmanar folk att inte besöka dessa. Den viktigaste anledningen till varför stavas den svenska grundlagen. Att vi håller fast vid denna även i oroliga tider är en viktig fråga.
I Sverige har nämligen inte regeringen rätt att förbjuda människor att träffas eller att stänga en privat verksamhet, eftersom vi har exempelvis mötesfrihet. De verktyg vi har är ordningslagen, smittskyddslagen och alkohollagstiftningen, dessa kan användas för vissa former av begränsningar. Vi har ingen särskild lag för andra tvångsåtgärder.
För många verksamheter kan detta uppfattas som frustrerande. Att hålla öppet, men utan kunder och utan ersättning kan leda till att man svälts ut. Politikerna uppmanar öppet kunderna att hålla sig borta, samtidigt som man som näringsidkare kanske ändå känner att man måste hålla öppet för att få några intäkter alls.
Men det finns ett stort värde i den svenska grundlagen och att det är just en grundlag. Att den inte kan upphävas hur som helst. En pandemi är en svår situation, men alla länder möter svåra situationer med jämna mellanrum. Vår demokrati måste kunna klara sig igenom även dessa. Det är vid utmaningar som systemets robusthet verkligen prövas. Att våra politiker inte upphäver demokratin för att vi just nu upplever en folkhälsokris är helt rimligt.
Det finns dock andra saker man skulle kunna göra från politikens håll. De näringsidkare som väljer att helt stänga sin verksamhet skulle exempelvis kunna få en särskild ersättning för detta. De nuvarande stöden går åt det hållet, exempelvis permitteringar som hjälper till att ersätta personal som arbetar mindre än vanligt. Men det skulle kunna göras ännu tydligare. Icke samhällsviktig verksamhet skulle kunna få incitament att stänga genom ett särskilt bidrag, ersättning som ges specifikt till de som väljer det alternativet. Det är bara ett exempel på något som skulle kunna utredas närmare.
Det är svårt att tänka sig en tuffare situation för det privata näringslivet än den som vi just nu går igenom. I det läget bör politikerna fundera över alla möjliga vägar för att både hindra smittspridning och hjälpa näringsidkare att övervintra krisen. Att vi inte ruckar på grundlagen är dock ett klokt beslut.