På bara två veckor har Europas historia skrivits om. Rysslands president Vladimir Putins beslut att inleda ett fullskaligt krig mot Ukraina kommer att få konsekvenser både i världspolitiken och i vardagen. Såväl antalet människor på flykt i Sveriges närområde som drivmedelspriserna förväntas slå alla tidigare rekord.
En av de tydligaste sårbarheterna som Putins krig mot Ukraina har blottat är EU:s beroende av rysk energi. Liberalernas före detta partiledare Jan Björklund brukade säga att det finns två problem med rysk gas (att det är gas och att den är rysk), men den insikten har inte sjunkit in förrän nu i länder som Tyskland.
Förra året stod rysk gas för nästan hälften av EU:s naturgasimport, och Tysklands förbundskansler Olaf Scholz vill fortfarande inte att EU ska följa i USA:s och Storbritanniens fotspår och förbjuda import av rysk olja och naturgas. Därmed får den ryska staten fortsatt stora intäkter från energiexport som finansierar kriget i Ukraina.
Men Sveriges och övriga EU:s import av rysk energi kommer likväl att minska i mycket snabb takt. Även om rysk olja hittills inte har omfattats av EU:s sanktioner har flera energiföretag självmant gått före politikerna och slutat köpa den. Redan innan kriget i Ukraina bröt ut i full skala beslutade till exempel drivmedelsbolaget Preem att det skulle sluta importera råolja från Ryssland.
Det innebär bland annat att reservkraftverket i Karlshamn, som bränt hundratusentals liter mestadels rysk tjockolja i timmen i vinter, måste få olja från andra källor (SR 26/2). Med ännu en till stora delar kall, mulen och vindstilla vinter lär det synas på elräkningen.
Samtidigt har EU-kommissionen i Bryssel tagit fram en plan för att minska EU:s beroende av rysk naturgas med två tredjedelar redan i år. Kommissionens plan ska bland annat se till så att gasreserver är fyllda till 90 procent till den 1 oktober och komma från andra källor såsom USA, Algeriet och Norge.
Att självvalt strypa kopplingen till rysk olja och gas kommer dock att sätta käppar i hjulet för den gröna omställningen, åtminstone på kort sikt. Till och med Elon Musk, som ligger bakom elbilsföretaget Tesla och solenergiföretaget SolarCity, menar att hållbara energislag inte räcker för att omedelbart kompensera för utebliven rysk olje- och gasexport. Det finns helt enkelt inte tillräckligt bra lösningar i nuläget för att lagra förnybar energi och därmed kunna hantera tillfälliga uppgångar i energiefterfrågan.
För att den här energikrisen inte ska slå stenhårt mot både företag och hushåll kommer det att behövas sänkta skatter på el och drivmedel under en övergångsperiod medan stora investeringar i andra energislag och lagring görs. Annars finns risken för ännu större bakslag mot en omställning mot mer klimatvänlig konsumtion och produktion.
Det betyder inte att politiken ska ge upp den gröna omställningen. Tvärtom är den viktigare än någonsin, av delvis andra skäl än tidigare. Förnybar energi har gått från att vara en klimatpolitisk nödvändighet till något som dessutom ger demokratier säkerhetspolitiskt ”fuck off-kapital”.
Det har länge varit svårt att behandla klimatförändringar som den katastrof det är, och när omedelbara säkerhetsrisker pockar på kommer klimatet återigen i andra hand. Men kriget i Ukraina har också satt klimat- och energifrågor i ett annat ljus. Säker tillgång till pålitlig, grön energi leder till ett säkrare Sverige.