I skuggan av det pågående kriget fortsätter en annan kris, klimatförändringarna, med oförminskad styrka. IPCC, FN.s klimatpanel, släppte i veckan den tredje delen av sin klimatrapport. IPCC bedriver ingen egen forskning, utan samlar i stället regelbundet in uppgifter från andra forskare, uppdaterar prognoser och gör en situationsbeskrivning som de sedan ger ut som beslutsunderlag till politiker. 

Den nya rapporten fokuserar mycket på de kriser som uppstår till följd av den förändring av klimatet som vi redan har. Det exempelvis torka och bränder vilket riskerar orsaka sådant som missväxt. Rapporten konstaterar att över tre miljarder människor världen över just nu riskerar att drabbas hårt, det handlar bland annat om boendes i kustområden som översvämmas.  

Vi vet redan att klimatförändringarna är akuta och att det finns oerhörda risker med att inte göra vad vi kan globalt för att bromsa dem. Men en intressant aspekt som IPCC tar upp i just denna rapport och som inte alltid nämns lika ofta som specifikt minskningen av koldioxid är bevarandet av naturområden, ekosystem och biologisk mångfald. Det pekas ut som en viktig åtgärd eftersom det ökar motståndskraften i naturen för att anpassa sig till, och absorbera, de effekter som klimatförändring får. Strandlinjer som är bevuxna av skogar klarar översvämningar bättre. Åkrar och hagar som ligger i ett blandat landskap där det även finns våtmarker har högre motståndskraft mot torka. 

Frågan om biologisk mångfald ställs ibland mot klimatförändringarna som om vi inte kan få båda samtidigt. Visst finns det enskilda fall där en viss art står i motsatts till en klimatskyddande åtgärd, och där man får bara beredd att kompromissa. Att vindkraftverk är negativt för rovfåglar är väl ett av de mest konkreta exemplen. Men i många fall är den konflikt som vissa gillar att måla upp helt onödig. 

Exempelvis finns det de som gärna lyfter fram att ekologisk odling är dåligt för klimatet. Det baseras på att det är mer ineffektivt för att skördarna blir något lägre – och man därför behöver ta mer mark i anspråk. Samt att eftersom man använder mindre av bekämpningsmedel kan det krävas mer användande av traktorer för bearbetning, vilket då skulle innebär mer utsläpp. 

Granskar vi just dessa påståenden för Sveriges del kan man konstatera att hotet mot svensk livsmedelsproduktion snarare är för liten efterfrågan på produkterna, på grund av konkurrens från billigare mat, inte att vi har för lite jordbruksmark. Att jorden kräver mer bearbetning kan man avvärja med att köra sina jordbruksmaskiner på förnybara bränslen, tills dess att det finns eldrivna alternativ på marknaden.

Att även IPCC nu betonar hur viktigt det är att bevara den biologiska mångfalden i olika ekosystem understryker att jordbruk som bedrivs med mer ekologiskt skonsamma metoder har ett värde som är värt att ta på allvar. Att skapa en god miljö för exempelvis insekter och blommor är inte så sexig miljöaktivism men det är också viktig. För den biologiska mångfalden i Sverige behövs både betande djur och aktivt brukande, och det är inte alltid heller helt populärt att prata om i vissa miljökretsar. 

Det finns helt enkelt nyttiga lärdomar för många att hämta i insikten om att vi måste värna även den lilla världen i miljöfrågan, den kan spela större roll än vi tror i det stora spelet om klotets framtid.