Moderaternas partiledare Ulf Kristersson säger till SVT:s Agenda (20/10) att han är mer bekymrad över utanförskap än inkomstklyftor. Konstigt vore det annars. Det hade varit en förändring av enorma mått om Moderaterna hade valt att bli ett parti med mer anspråkslösa sänkningar av inkomstskatten än vad regeringen, Centerpartiet och Liberalerna har kommit överens om.
Det som SVT lyckas tappa bort i sin rapportering, det är svårt att undkomma egna fördomar, är att Moderaterna inte bara vill sänka inkomstskatten för den som tjänar mycket (SVT 20/10). Minst hälften kvar efter skatt är och förblir en vettig princip. Faktum är att Moderaternas förslag är sänkt skatt för alla som har arbetsinkomster, något som regeringens höstbudget inte klarar av.
Räkna samtidigt med att vare sig regeringen eller Moderaterna kommer att lansera några ytterligare stora inkomstsänkningar för de högsta månadsinkomsterna under åren framöver. För striden om väljarnas gunst lär stå som hårdast bland medelinkomsttagarna framöver. Det vore underligt om inte det stora borgerliga oppositionspartiet lyckas lägga förslag som ger fler mer kvar i plånboken efter skatt än vad regeringen, Centerpartiet och Liberalerna förhandlar sig fram till. Nog för att den moderata identitetskrisen är svår, men inte så svår.
En annan sak är att samla allierade i själva sakfrågan. C och L har sitt januariavtal, men Kristdemokraterna saknar de inre drivkrafter som Moderaterna har i skattepolitiken, vilket debatten om värnskatten visar. Och Sverigedemokraterna lär använda opinionsläget till att hålla sin ekonomiska politik inom räckhåll för såväl Moderaterna som för Socialdemokraterna. Ironiskt nog hade det sannolikt varit lättare för Ulf Kristersson att snacka breda inkomstskattesänkningar med Centerpartiet och Liberalerna än det är med Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna.