Socialdemokraterna vill vinna tillbaka väljare från Vänsterpartiet. Detta genom att ropa efter vinstförbud i den svenska skolan. Inte i andra välfärdssektorer, bara skolan för tillfället. Det är ett tjockt valfläsk till socialister. Möjligen är det som statsvetaren Jonas Hinnfors spekulerar att partiet förbereder sig för att agera i opposition.
Skolan behöver inte färre friskolor. Det är andra reformer som behövs för att göra skolan bättre. Exempelvis gäller det hur resursfördelning, kvalitetskrav och insyn hanteras inom ramarna för valfriheten och olika driftsformer. Vi ska inte backa till en tid där politiker styrde allt, där föräldrar och elever fick finna sig i vad dessa beslutade ovanifrån.
Friskolorna kom som ett vettigt svar på ett fyrkantigt system, en skola utan utrymme för variation, pedagogiska alternativ och det småskaliga. Det var till och med svårt att byta från en skola för att den var dålig. Fristående grundskolor på landet som Vrena Friskola och Blomenbergska i Lästringe hade aldrig fått utrymme i det gamla Skolsverige. Dessa hade lagts ned som kommunala skolor. Barnen från bygden hade satts på bussar med orden skyll dig själv om du bor på landet.
Tätorten Nyköping hade aldrig sett Kunskapsskolan, Fokusskolan, Nyköpings Enskilda Grundskola, Mikaeliskolan eller Nyköpings Friskola. De är sinsemellan olika och har gjort utbudet av skolor bättre, varierat och mer relevant. Kommunala skolor behöver konkurrenter. Elever behöver valfrihet.
Friskolorna är i klar minoritet i landet, men de gör nytta för många, det är ofta kö att få komma dit. Dessa skolor ska ha rimliga förutsättningar att bedriva bra verksamhet och ge utbildning för fler. Variationen är samhällsnytta.
En del företagsdrivna friskolor har förvisso gjort vinster, i snitt något beskedliga 3,5 procent. Det finns många små friskolor. Likväl finns svagheter i systemet. Vi har skrivit om detta tidigare (SN 26/8). Det behövs kvalitetskriterier för hur överskott i skolor som drivs som företag ska kunna hanteras. Det behövs ett skydd för små skolor, utan koncern i ryggen, för att dessa inte ska slås ut av snabba förändringar av elevpengen. Kontrollsystemen ska kunna slå ned på glädjebetyg och ha en god insyn. Skolors ägarstruktur ska vara transparent, det ska aldrig vara svårt att identifiera ägare och utkräva ansvar.
Det behövs bättre rutiner för att hantera skolvalet i grundskolan, hur köer hanteras. Det krävs justeringar för att inte bidra till segregation. Vi har nog med det stora som redan är, i form av var folk bor och sedan har nära till. Invandrarens barn såväl som den nyinflyttades barn ska ha chansen att komma in på en populär friskola. De ska inte stängas ute på grund av en ”missad köplats” ett stort antal år tidigare. Hur intresseanmälan och platsfördelning görs bör prövas ut, men det behövs mer än enbart lottdragning eller von Oben-beslut.
På Centerstämman, med start i dag, är skolpolitiken en laddad fråga som lär få uppmärksamhet. I år hålls stämman på flera håll landet, i Sörmland samlas ombuden i Eskilstuna. Centerpartistisk skolpolitik ska ha en rejäl rågång åt vänster, mot socialism, centralisering och det offentligstyrdas längtan till stordrift. Den ska även ha en känsla för rättvisande konkurrens och för bra skolor i hela landet. Friskolereformen behöver uppdateras, men C ska inte jamsa med socialister som egentligen bara vill ha offentligt drivna skolor. Valfrihet och mångfald är bättre för alla.