Världshälsoorganisationen (WHO) satte 2018 ihop en expertpanel som varnade för vad de kallade “Sjukdom X”. De menade att en sjukdom var på väg som skulle smitta människan via djur. Den skulle ha sitt ursprung på en plats där människor har gjort intrång i det vilda djur- och växtlivet. Den skulle vara dödligare än säsongsinfluensan och ha hög infektionsgrad. Genom resande och global handel skulle sjukdomen kunna sprida sig över världen inom loppet av några veckor. De menade att “Sjukdom X” skulle kunna bli världens nästa stora pandemi och leda till social och ekonomisk förödelse.

Två år senare är coronavirusets grepp om världen ett faktum. Coronaviruset är en zoonotisk sjukdom, vilket innebär att den sprider sig från djur till människor och vice versa. I dagsläget har över en halv miljon människor dött i corona. Fler kommer det att bli. De ekonomiska konsekvenserna har varit enorma. Världsbanken menar att vi nu befinner oss i den djupaste recessionen på 80 år. 

Situationen verkar unik, men sanningen är att zoonotiska sjukdomar inte hör till ovanligheterna. I en rapport från Unep, FN:s miljöprogram, (6/7) rapporteras att 60 procent av kända infektionssjukdomar kommer från djur. Andra välkända zoonotiska sjukdomar är Aids, Ebola och Borrelia. Tillsammans dödar zoonotiska sjukdomar två miljoner människor varje år, främst i låg- och medelinkomstländer. Under de senaste två decennierna har det lett till direkta kostnader på över 100 miljarder dollar. 

I sin rapport presenterar Unep sju drivkrafter bakom zoonotiska sjukdomar: däribland människans efterfrågan på animaliskt protein, ohållbart jordbruk, utnyttjande av naturen, klimatförändringar och ökat globalt resande och transporter. “Folk tittar tillbaka på influensapandemin 1918-1919 och tänker att den här typen av utbrott sker en gång per sekel”, säger Maarten Kappelle på Unep (6/7), “men det stämmer inte längre. Om vi inte återställer balansen mellan naturen och mänskligheten, kommer den här sortens virus att bli allt vanligare”. 

Unep ger en del specifika råd. Djurhållningen behöver bli bättre och människans avstånd till djuren utökas. De mer generella råden påminner än en gång om att de problem som följer av corona inte är nya, men förstärks av viruset. Globala krafttag mot klimatförändringar behövs. Fler behöver lyftas ur fattigdom. Det skulle inte bara minska närheten till boskap som leder till sjukdomsspridning i fattigare länder; rikare länder är också bättre på att hantera virus, både vad gäller sjukvård och informationsspridning. Vissa värden står emot varandra. Globaliseringen gör att spridning av virus går snabbare – samtidigt är frihandel och rörlighet avgörande för att motverka fattigdom. 

Det är ingen överdrift att säga att corona har skapat en kollektiv global panik. Detta trots att WHO sedan länge gjort det tydligt att denna typ av virus var väntad. Den panik som följer av osannolika och extrema situationer, som corona, leder sällan till god politik. Därför är kanske den allra viktigaste lärdomen för oss att ta till oss att den här typen av virusutbrott inte kommer att tillhöra extremfallen framöver, och politiken behöver anpassas därefter.