I dag tas beslut i regionfullmäktige om nya kostnadsramar för länets sjukhusbyggen. SN har i ett antal artiklar granskat sjukhusinvesteringarna och kostnadsökningarna. Det mest iögonfallande är att kvadratmeterpriset för det som ska byggas på Mälarsjukhuset i Eskilstuna är högre än vad som var fallet för Nya Karolinska i Stockholm. Tre oppositionspartier anser att kostnaderna för sjukhusbyggena skenar. Den styrande majoriteten tycker inte att så är fallet.
Det här är en laddad fråga. Regionledningen har tagit stöd av kommunalråden i Nyköping och i Eskilstuna. Både Urban Granström (S) och Jimmy Jansson (S) har satt sin politiska profil i pant för att sjukhusinvesteringarna är värda pengarna.
De tre borgerliga oppositionspartierna i regionfullmäktige anser att det rådande avtalet med NCC inte ger tillräcklig insyn eller kostnadskontroll. Det är för mycket rörliga kostnader och för liten andel fasta och förutsägbara.
Eftersom avtalet bygger på så kallad strategisk partnering blir detta en tydlig politisk stridsfråga. Själva andan i avtalet är nämligen att det förutsätter ”ärlighet, öppenhet, tillit och professionalism från båda parter”. Byggprojekten ska vara grundade i en samsyn mellan entreprenören och Region Sörmland, Som om de hade ett gemensamt bolag.
I så motto är det rimligt att oppositionen drar öronen åt sig när kostnaderna skruvas upp. Är den ömsesidiga tilliten verkligen tillräcklig för att pressa ut det mesta ur varje investeringskrona? Magnus Leivik (M), Marie-Louise Forslund Mustaniemi (KD) och Ewa Callhammar (L) anser att regionen varken får lägsta möjliga pris, garanterat hög kvalitet eller tillräcklig makt över slutkostnaderna.
Den slutsatsen delas av Skattebetalarnas förening, som hävdar att regionernas byggprojekt överlag är dåliga på att pressa kostnader. Att kvadratmeterpriset för någorlunda jämförbara projekt i andra regioner ligger något lägre, är ett särskilt bekymmer för Region Sörmland.
Regionledningens moteld är förstås given: Den som klagar på att det är för dyrt måste också peka på vad som ska bort, för att kostnaderna ska ned. Om inte allt ska försenas ytterligare, vilket i sin tur lär göra att kostnaderna också tickar på.
Den passningen vägrar oppositionen att ta. M, KD och L hävdar i stället att de kostnadsmarginaler som finns i förtroendet mellan regionledning och entreprenören NCC är för stora. Oppositionstrion vill ta in utomstående konsulter som en extra vakthund för skattebetalarnas del.
Den någorlunda samsyn om investeringarna som har funnits tidigare, spricker i och med tisdagens regionfullmäktige. M, KD och L kommer att kräva en återremiss av ärendet. För att den ska samla en tillräckligt stor minoritet behöver de tre partierna stöd av antingen Sverigedemokraterna eller Vänsterpartiet. Skulle samtliga oppositionspartier stödja en återremiss vore det en mycket stark parlamentarisk signal.
Såväl majoritet som opposition kläms mellan prisbild och målbild. Därför måste regionledningen ta en eventuell återremiss på djupaste allvar, inte fastna i det upprörda tonläget.
För det är inte i första hand inför oppositionen som majoriteten behöver bevisa att den har koll och kontroll. Det är väljarna och skattebetalarna som måste kunna dra den slutsatsen. Socialdemokraterna, Vård för pengarna och Centerpartiet har, krasst sagt, att visa att det byggs rätt vård för pengarna.