Storlek spelar roll. Kohandel är grunden för allt samarbete mellan olika partier och olika intressen. Så fungerar det och så lär det fortsätta fundera så länge vi inte har enparti-majoriteter i riksdagen.
Ändå gick det som en chockvåg genom den moderata opinionsbildarsfären när beskedet kom från finansminister Elisabeth Svantesson (M) att gränsen för att tvingas betala statlig inkomstskatt inte höjs, trots inflationen. På Sverigedemokraternas uttryckliga krav har de fyra partierna i koalitionen i stället stoppat den automatiska uppräkningen. Beskedet drabbar ingen fattig, men det gör att det lönar sig sämre att tjäna mer inom flera kvalificerade yrkesområden. "En sosseregering", kommenterade exempelvis tankesmedjan Timbros chefsekonom Fredrik Kopsch.
Oppositionens agerande spelar förstås in i det läge som är. Socialdemokraterna har gjort ett stort nummer av att högavlönade gynnas mest av Tidögängets skattepolitik – och därför lovat egna skattesänkningar med annan träffbild för 2024.
Centerpartiet markerade redan i somras behovet av sänkt skatt och mer i plånboken för just låg- och medelinkomsttagare. Till saken hör att en hög inflation driver upp den automatiska uppräkningen av bidrag och andra ersättningar – och det ska alltid löna sig att gå från bidrag till eget arbete, egen lön. Den linjen var ju en gång uttalad Allianspolitik.
Nu svek Moderaterna sitt vallöfte om ett garanterat skattehöjarstopp vid valvinst. I stället har SD visat vilket parti som är störst av de fyra i regeringsunderlaget, vad än M vill. Ett vidlyftigt valfläsk gör att reformmiljarderna tickar iväg snabbt ändå. Fler löftessvek är att vänta.
Är Sverigedemokraterna sossar? Ja, i ekonomisk politik åtminstone. SD har inte formats för skatternas skull, utan för att vara emot invandrare. Det är bara Moderaternas huvudmål som är sänkta skatter.
Det är inte heller en begränsning av högskattestaten som definierar de fyra partiernas gemenskapsanda. Basen för koalitionen mellan Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna är att motverka migration och forma ett hårdare hållet samhälle, plus att få bort sossarna från makten.
Redan på måndagen kom ett besked från regeringen om ett nytt jobbskatteavdrag. Kanske tvingades detta fram tidigare än tänkt. Moderaterna som parti hade ingen glad söndag. Inte minst när näringslivet ser många skatter som behöver pressas nedåt. Regeringsutspelet i sig kommer också för att så tidigt som möjligt begränsa träffbilden i väljarkåren för de utspel som S och C har kommit med om skattesänkningar för många hushåll med smala marginaler.
Men summan av de två regeringsutspelen är att skatten på arbete höjs mer än den sänks.