I riksdagens frågestund i torsdags lyfte Martina Johansson, Centerpartiets sörmländska riksdagsledamot, fram den allvarliga risken att invånarna i Gnesta kommun riskerar att gå miste om snabbt bredband i hela kommunen. Detta på grund av att mobila lösningar som byggs ut i närheten kan stänga möjligheten till stöd för grävd fiber till hushållen. Trots att det inte är samma sak.

Det är inte bara Martina Johansson som oroas över möjligheterna i Gnesta att få del av stöden till fibernätsutbyggnaden kraftigt ska försämras. Kommunens IT-chef luftar en snarlik oro (SN 31/3). Även kommunalrådet Johan Rocklind (S) markerar sitt missnöje, främst mot byråkratin kring stöden.

Det är bra att Martina Johansson har tagit frågan direkt till ansvarig minister. Anders Ygeman (S), med titeln energi- och digitaliseringsminister, svarade att ” 98 procent av svenskarna ska ha tillgång till ett bredband som är snabbare än 100 megabit. Det är det mål som riksdagen har slagit fast. Det gäller Sverige, och det gäller Gnesta.”

Det låter ju tydligt nog, om än med brasklappen ”oberoende av teknik” instoppad. Riksdagens mål – och regeringens - med garanterat 100 megabit borde tydligt gälla oberoende av väder och fysiska hinder i geografin, sådant som stökar med det mobila.

Ygemans budskap är att de hushåll som väljer det mobila bara ska räknas för sig, inte som att hela området har tillgång till snabbt bredband när stöden för utbyggnad ska fördelas. Det vill till att en avgörande myndighet som Post- och telestyrelsen, lyssnar.

Bredbandsutbyggnaden i Gnesta fick en trög start, den behöver få fart, inte möta motstånd. De invånare som vill ha kabel till fastigheten hellre än det trådlösa ska inte tvingas in i det mobila, och inte heller ställas utanför.