För ett par veckor sedan föreslog skolminister Lina Axelsson Kihlblom att F-betygets existens borde utredas. Sedan dess har en intensiv, och polariserad, debatt om betyg- och bedömning tagit plats i det offentliga samtalet. Att viktiga didaktiska och pedagogiska frågor, som bedömningsfrågor faktiskt är, får en tydlig plats i det skolpolitiska samtalet är efterfrågat. Men det ligger en problematik i dels den polarisering som denna debatt fört med sig och dels i att frågorna alltjämt förenklas. 

Förslaget har nämligen kritiserats för att såväl sänka kraven för elever som bidra till “flumskolan”. Inte minst då Liberalernas Johan Pehrson och Fredrik Malm hävdade att regeringen “vill tillbaka till flumskolan”. Att basera sin hållning i frågan om F-betyget på att den så kallade “flumskolan” borde avskaffas skapar endast en bild av politikerna som okunniga i såväl skolpolitik som pedagogisk forskning. Såklart behöver inte varje människa i världen ställa sig bakom förslaget om att avskaffa F-betyget nödvändigtvis. Men att avfärda förslaget, som faktiskt har en hel del stöd i forskningen, och påstå att inga elever skulle lära sig mer av en sådan reform förenklar debatten om betyg- och bedömning avsevärt. 

I stället för att förenkla frågor om betyg- och bedömning bör politiker titta på vad forskningen och evidensen faktiskt säger om dagens system och vilka reformer som skulle kunna förbättra dagens betygssystem. Ett sådant förslag är ju faktiskt att ta bort det underkända betyget F ur betygsskalan. Detta har bland annat föreslagits av Alli Klapp, universitetslektor vid Göteborgs universitet. Att då avfärda förslaget från skolministern och regeringen med en tom motivering om att inget i skolan skulle förbättras genom detta blir tafatt. 

Det är dock ingen slump att debatten om betyg- och bedömning är som den är. En stor del av debatten utgår främst ifrån känsloargument och vad som “känns” rätt. Oftast utgår den känslan av att betyg i tidiga åldrar sätter press på elever, vilket därigenom garanterar kunskapsfrämjande. Men så enkelt är det inte, framförallt inte för de absolut svagaste eleverna. 

I stället för att slänga sig med hittepå-begrepp som “flumskola” och känsloargument i debatten om betyg och bedömning borde densamma bygga på evidens. Det är bara på det sättet vi kan lösa problemen i dagens system för betyg- och bedömning.