Svensk bostadspolitik är ett misslyckande. Idag råder det bostadsbrist i flertalet svenska kommuner vilket drabbar ungdomar, unga vuxna som vill bilda familj, hemlösa och låginkomsttagare men även medelinkomsttagare som har svårt att hitta bostad. Det drabbar inte bara individen utan också samhället när företag inte kan rekrytera personal och ungdomar måste tacka nej till utbildningsplatser. Ett omtag behöver göras och högern måste rannsaka sig själv.
Ett försök till omtag gjordes i januariavtalet, tack vare Centerpartiet och Liberalerna. Punkt 44 hette ”fri hyressättning vid nyproduktion av bostäder” men istället för ny bostadspolitik blev det regeringskris. Även om C och L bedyrade att det inte var marknadshyror det handlade om lyckades vänstern etablera narrativet att det var just marknadshyror som skulle införas. Vänsterpartiet hotade att fälla regeringen om man gick vidare med utredningen kring fri hyressättning, vilket man också lyckades göra med hjälp av Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna som mer än gärna har spelat ett politiskt spel under mandatperioden. Punkt 44 blev statsminister Stefan Löfvens (S) fall och satte fingret på hur känslig bostadsfrågan är i svensk politik.
Bostadspolitiken är knepig. De flesta vill säkert ha fler bostäder. Bland unga som kuskar runt mellan andrahandskontrakt är det nog många som är beredda att betala lite mer för möjligheten till ett förstahandskontrakt. Vänstern blickar sig gärna drömmande tillbaka mot lösningar likt miljonprogrammen, men för högern har någon form av marknadshyror varit den lösning man hållit fast vid. Januariavtalets stora misslyckande gör det ännu svårare att förklara nyttan med förslaget och inte ens de väljare som ser sig själva som klart till höger tycker att förslaget är särskilt bra.
När SOM-institutet vid Göteborgs universitet släppte den nya rapporten Allmänhetens åsikter om politiska förslag visar det sig att det finns en kraftig negativ opinion kring införandet av marknadshyror på bostadsmarknaden. Endast 15 procent av svenskarna tycker att marknadshyror är bra. Av de svarande som anser sig stå klart till höger är det endast 27 procent som tycker förslaget är ganska eller mycket bra och av de som står klart till vänster är det endast fyra procent. När inte ens de egna väljarna tror på lösningen man lägger fram blir det än svårare att kommunicera politiken.
Att bygga bostäder som fler har råd att bo i är fortsatt politikernas stora knäckfråga. Om det tidigare varit dyrt är det nu ännu dyrare med råvarubrist, ökade priser på trävaror och en stigande inflation. Lösningen är inte att fortsätta i samma gamla hjulspår eller tro att moderna miljonprogram är lösningen. Att till viss del försöka testa fri hyressättning hade kunnat vara ett sätt att få till mer byggande men om inte ens högern tror på sin egen politik – vem ska då driva frågan?