Redan idag finns fängelse i straffskalan för sexköp men trots det har ingen dömts till fängelse för enbart sexköp. Den vanligaste påföljden har istället varit möjligheten att ta ett strafföreläggande och dömas till dagsböter. Att skärpa straffen för ett brott som detta är mer politik än juridik. Det blir en signalering om att man ser strängt på brotten som begåtts och att man bör straffas därefter.
Frågan om huruvida man ska få sälja och köpa sex är ett liberalt dilemma. Å ena sidan rätten bör man få göra vad man vill med sin kropp och med vem man vill, så länge det inte skadar någon annan. Å andra sidan går det inte att bortse från det faktum att många som säljer sex har hamnat i den situationen ofrivilligt och av olika tvingande orsaker. Att höja straffen är ett lätt sätt för regeringen att visa att man tar frågan på allvar. Även polisen har ökat sina resurser för att kunna jobba mer aktivt mot människohandel och prostitution. Under 2021 lagfördes 715 sexköpare – att jämföra med knappa 300 under 2020. Utsatta kvinnors situation måste tas på allvar men resurserna måste riktas rätt.
Problemet med att skärpa straffet för sexköp är dock att det inte nödvändigtvis kommer leda till att fler sexköpare döms till fängelse, något som även åklagarsidan vittnar om. Det skärpta straffet riskerar snarare att öka arbetsbördan för landets åklagare utan att leda till någon reell förändring. Utgångspunkten i Sverige är att man vid brott med straffvärde under ett år ska försöka undvika fängelsedom. Den normala påföljden är istället villkorlig dom och böter, vilket är lite mer ingripande men inte närheten av ett fängelsestraff. Att ta bort böter ur straffskalan gör att man inte kan ta ett strafföreläggande i smyg. Istället blir den sociala skammen en del av straffet. Det kan det finnas goda poänger med, även om det inte är så regeringen motiverar sig.
Även vid en villkorlig dom kan åklagare utfärda ett så kallat strafföreläggande, vilket gör att målet inte behöver gå till åtal. När det enbart handlar om böter kan strafföreläggandet skickas med post men när det handlar om en villkorlig dom måste sexköparen kallas till ett möte med en åklagare och skriva på ett papper om att man godtar straffet. Vad åklagare tidigare har kunnat sköta brevledes blir nu istället mer tidskrävande delgivningsmöten.
Eftersom högre straff kräver mer arbete av landets åklagare måste man också skjuta till åklagarväsendet mer resurser. Hela rättskedjan hör ihop och Åklagarmyndigheten har under många år varit underfinansierad. De stora satsningarna har gjorts på polisen, vilket i sig inte har varit fel, men samtidigt otillräckligt. Fattar man beslut om politik och hårdare straff som ökar arbetsbördan måste man också se till anslagen man skjuter till. Nu är istället risken att åklagarna fastnar i delgivningsmöten för sexköp. Frågan Morgan Johansson med flera då bör ställa sig är om det verkligen ger mer skydd för kvinnor totalt sett.