Digitaliseringen och de framsteg som gjorts inom tekniken är helt fantastiska. Det har öppnat upp en ny värld av möjligheter inom så många olika sektorer. De flesta skriver nog under på att digitaliseringen är bra men vi frågar dock alltför sällan vilket syfte det ska fylla inom samhällets olika delar. Det är en nyansskillnad som behöver diskuteras. Digitaliseringen ska trots allt vara ett medel, inte ett självändamål. 
 

De privata företagen har länge varit i framkanten av digitaliseringen men nu börjar en allt större del av den offentliga sektorn och välfärden gå i samma riktning. Digitaliseringen kan skapa stora möjligheter att förbättra, effektivisera och förenkla processer både inom skolan och vården. Det förutsätter dock att verksamheten har en plan och bild av vilka behov som ska tillgodoses av digitaliseringen. Det finns goda exempel inom vården där digitaliseringen har fyllt ett tydligt syfte och där man lyckats tillvarata digitaliseringens möjligheter. Digitala vårdappar där man kan få hjälp av den medicinska professionen och appar som tillåter patienten att själv mäta sina värden hemifrån är smarta sätt att använda tekniken. I dessa har man även lyckats få in ett visst mått av spelifiering, vilket ökar användarvänligheten. 
 

Skolan har dock lyckats sämre med att tillvarata digitalisering på ett bra sätt. Att ge unga skolbarn en dator eller surfplatta utan någon egentlig plan för hur de ska utnyttjas som läromedel är inte att dra nytta av digitaliseringens möjligheter. Utan en tydlig målbild är det nog tvärtom ett ganska dåligt verktyg att introducera i skolan. Det bör dock finnas potential att hitta smarta och effektiva digitala lösningar även i skolan, men då krävs det nog att man tar ett steg tillbaka och funderar över behoven och möjligheterna.