Tänk er att plötsligt en dag bestämmer politikerna att vi inte ska ha ett kollektivtrafiksystem i Sörmland. Istället ska vi ha några bussar som kan chartras på långresor och i övrigt så har vi ett reservdelshandel med bussdelar. Sedan en dag inser politiken att vi faktiskt behöver ett kollektivtrafiksystem, och försöker bygga ihop bussar så billigt som möjligt med bussdelarna eftersom man inte vill lägga de pengar som behövs för att återställa systemet.
Liknelsen kanske låter dramatisk, för så korkad skulle ingen vara. Men när det gäller Försvarsmakten och totalförsvaret så var det just så korkad. 2004 upphörde det svenska försvarssystemet att fungera, istället var det begränsade insatser utomlands och enskilda funktioner som inte satt ihop. Försvarsbesluten som skulle rätta till det hela fick för lite pengar och hade för låg ambition, till politiken insåg att det var bråttom efter 24 februari. Två snabba beslut förändrar spelplanen helt, 2 procent av BNP så snart det är möjligt och Natoansökan.
Sverige har nu fått möjligheten att tänka om och tänka rätt. I veckan var försvarsminister Peter Hultqvist och indikerade bland annat en ubåt till, stärkt amfibieförmåga och flygvapen samt mer försvar på Gotland. 1 november ska Försvarsmakten lämna in sitt underlag till politiken. Det är ett paradigmskifte, Sverige lämnar på riktigt sin Kallakrigsgeografi, en avlång Skogaholmslimpa, och istället har ett säkerhetspolitisk Nato-nära geografi som sträcker sig från Svalbard till Gdansk, från Grönland till Narva.
Här är medskicka att tänka på:
Rymden. För bara några miljarder kan vi få en heltäckande rymdbild och satellitbevakning av vårt område. Dessutom lämplig för civil-militär samverkan med många bonuseffekter.
Satsning på högteknologi och autonoma system behövs, Östersjön lämpar sig för sensorkedjor. Liksom att försvaret behöver stärka båda offensiv och defensiv kapacitet i cyberdomänen.
Personalen måste säkras, inte bara piloterna. Eftersom Försvarsmakten inte varit en del av ett fungerande totalförsvarssystem så har man inte behövt säkra nyckelpersonal. Andra statliga myndigheter, ja till och med kommuner kan bjuda över personal med femsiffriga belopp. Det är inte hållbart. Översyn behövs, och inte bara på löner.
Värnpliktiga måste kunna utbildas och tjänstgöra utomlands. Det vore både rationellt och stärka säkerheten om en bataljon svenska amfibievärnpliktiga gjorde halva sin tjänstgöring på Dragsviks garnison, hemmabas för världens enda svenskspråkiga amfibiebrigad - Nylands Brigad i Finland.
På samma sätt kan Södra Skånska regementet sätta upp en mekaniserad bataljon i Lettland, med delvis roterande värnpliktiga.
Sverige kan tillföra mycket till Nato i norr genom att sätta upp ett divisionshögkvarter och tillhörande stödjande divisionsförband. Det högkvarteret skulle kunna leda svenska, finländska och norska brigader samt allierade förband som kommer som förstärkning.
Vår svagaste länk är transportflödena till Göteborgs hamn. En marin västkustnärvaro med nybyggen; som två ubåtar, två Visby 2-korvetter, tre minröjningsfartyg är tillsammans med en uppgradering av amfibieregementet till en brigad är bra start.
Sverige har fått en unik chans att göra om och göra rätt när det gäller försvaret om man klarar att göra upp med gamla föreställningar, mentala kartor och låsningar. Det kan vara nog så svårt.