Det finns inget lätt sätt att säga det. Men det behöver sägas. Och det sägs. Kollektivt självmord, där alternativet är kollektiv handling, var ord som FN:s generalsekreterare António Guterres använde i veckan när han konstaterade att halva mänskligheten är i farozonen för översvämningar, torka, extrema stormar och skogsbränder. Det är inte avlägset eller hypotetiskt. Det sker här och nu.
Bilden av mannen i Spanien som springer med brinnande kläder över fältet för att undkomma branden etsar sig fast, och för mina tankar till södra Grekland 2007 där jag var på plats för SVT. Den stickande doften av bränd mark, 180 000 hektar bränd mark. Det ödelagda landskapet, som ett Mordor. Besöket på i sjukhussalen och mötet brännskadade Spyros som överlevt genom att med sina händer gräva en grop och skyffla jord över sig. Hans vän överlevde inte lågorna. Inte heller mamman med de fyra barnen som flydde från samma by. Då var händelsen extrem. Idag, femton år senare närmast en normal europeisk sommar.
I Storbritannien krossas värmerekord på löpande band. BBC:s meteorolog konstaterade att överskrida rekord med en marginal på en, två eller rent av tre grader är en häpnadsväckande tanke, när historiska rekord annars brukar bara slås med bråkdelar av en grad.
Europas viktigaste vattenväg har sina lägsta nivåer på femton år vilket gör att det inte går att skeppa som vanligt. Ett kärnkraftverk i Frankrike har fått dra ned elproduktionen eftersom kylvattnet är för varmt. I Italien håller floden Po att torka ut. Torkan hotar skördarna. EU-kommissionen varnar för att nästan halva unionens territorium just nu riskerar torka. För 11 procent av EU är risken allvarligt. I Spanien är nivåerna in vattenreservoarerna 31 procent lägre än genomsnittet.
Nyköping duckade den riktiga värmetoppen tack vare svalkande havsvindar. Men torsdagen såg ändå den varmaste temperaturen som noterats i Sverige på 75 år. Inför värmehöjningen i mitten av veckan gick SMHI ut och varnade för mycket hög till extrem risk för skogsbränder i Sörmland. Även om Sverige hittills varit förskonade av scener likt de 2018 så är det ännu långt kvar på sommaren.
Det går inte att blunda för det. Extremväder kommer med tätare intervall och med extremare variationer. Forskarsamhällets samfällda budskap är att klimatförändringarna är här. De drabbar oss, och det är bara början. Det här sammanfaller med ett imperialistiskt Ryssland som försöker utplåna Ukraina. Konflikten är existentiell för Ukraina, men även för Putinregimens kejserliga imperiemani. Ryssland måste bryta västs stöd för kunna segra i Ukraina, där Putin satt sitt främsta hopp till Rysslands genom historien två främsta generaler, Svält och Vinter.
Genom att blockera Ukrainas vete, i kombination med torka runt om i världen som slår mot skördarna, hoppades Ryssland kunna förvärra hungersvält i Afrika som driver flyktingströmmar mot Europa. Men nu verkar det som att general Svält misslyckats och Ryssland är på väg att släppa iväg det ukrainska vetet. Istället väntar general Vinter på att rycka fram. När värmen ger sig och hösten kommer blir bristen på ryska gas en svår prövning för många europeiska länder som gjort sig beroende, som Tyskland. Dagens höga energipriser är följd av konflikten i Ukraina. Det kan komma att fortsätta uppåt. I en alltmer osäker konfliktvärld finns även ett makthungrigt och revanschistiskt Kina som gärna slukar demokratin Taiwan. Redan störda handelsflöden skulle få katastrofala följder vid en konflikt. Riskerna ökar just nu på alla plan; klimatmässigt, säkerhetspolitiskt, ekonomiskt men även pandemiskt.
De kommande årtiondena kan komma att pröva oss på sätt som får prövningarna vi gått igenom att blekna. Istället för att valrörelsen handlar om hur vi ska rusta oss för den framtid som redan är här så är vi fast i en idéfattigdom och en bristande riskanalysförmåga som förskräcker. Var är idéerna och politiken för att trygga folkförsörjningen, energin, klimatet, transportvägar, hantera extremväder av olika slag samtidigt som vi kan behålla välstånd och tillväxt genom att göra saker smartare och bättre?
Det är i den här skärningspunkten som Annie Lööf och Centerpartiet borde vara väl positionerad att ta. Centerpartiet har varit med bakom varje uppgörelse om mer pengar till försvaret sedan 2015. Klimat, jordbruk och näringspolitik ligger partiet varmt om hjärtat. Blir det Centerpartiet, eller något annat parti, som egentligen föreslår de reformer som Sverige behöver där man förmår att se helheten i de prövningar som väntar? Vilket parti blir först med att inse att summan av allt måste gå före delarna, och föreslår en politisk organisering för att leverera lösningar. Det kan ske genom ett superdepartement eller en nätverksmodell där en vice statsminister också är folkförsörjningsminister. Den vice statsministern skulle kunna leda ett samordnat ministerkluster där ministrar för jordbruk, forskning, miljö, energi, transport, försvar och civilt försvar ingår. Klustermodellen används redan idag av EU-kommissionen i en rad frågor.
Medan solen bränner Europas jordar, Ryssland fortsätter att dag efter dag bomba för att utplåna Ukraina från kartan och Kina drömmer om världsherravälde har vi inte tid att vänta. Morgondagen är redan här.