Om den värld jag lever i har jag inget hopp. Men det hindrar mig inte från att glädjas åt allt spännande i nuet. Jag är del i ansvar för mina barns, barnbarns och barnbarnsbarns framtid. Som reflekterande medborgare måste jag, och vill jag, arbeta för att social rättvisa och praktisk demokrati blir en del av deras liv. Att ge upp är inget alternativ. Att i denna skeva samtid lämna demokratiarbetet är att ge hela makten till de krafter som styrs av ego, girighet, inskränkthet och har lågsinta avsikter på bekostnad av våra gemensamma möjligheter.
Demokrati i vardagen innebär bland annat att ge stöd till organisationer som du sympatiserar med. Var aktiv i organisationer som ligger ditt hjärta nära: idrottsföreningen, fackföreningen, naturskyddsföreningen, bostadsrättsföreningen, hyresgästföreningen, pensionärsföreningen....eller ett politiskt parti.
En lokal S-förening driver angelägna lokala frågor, men de får inget gehör hos makten. De ger inte upp. De breddar arbetet och ökar trycket på beslutsfattarna. Dörren är nu på glänt och frågorna möts äntligen med respekt och åtgärder.
En god vän, en finurlig samhällsanalytiker, som arbetat hela sitt vuxna liv med praktisk demokrati i en av våra största folkrörelser, brukar dela in mänskligheten, den lokala och den nationella, i fyra delar: den första har allt som pengar kan köpa, den andra lever väl och ganska bekymmerslöst, den tredje har en gnagande oro för morgondagen, den fjärde förväntar sig inget av framtiden. Det synliga och hårda klassamhället – om man vill se.
Perspektivet man väljer att se omvärlden påverkar vad man ser. De med en spegelvänd politisk läggning ser något annat. De som ser livet och sina roller med någon sorts upphöjd förtjust likgiltighet upplever oftast det gemensamma som ett hot eller en inkräktare: ”Vad fan får jag för skatten?”
Sanningar är förvisso tidsbundna, provisoriska och föränderliga, men det innebär inte att man kan ta sig rätten att förvanska dagens verklighet efter eget godtycke utan att komma snubblande nära lögnen. Var och en av oss har naturligtvis tolkningsföreträde till den egna verklighetsuppfattningen oavsett om den är grundad på trångsynthet, fördomar eller ren okunskap. Men när vi fattar pennan eller låter orden rulla ur munnen tvingas vi ta ansvar för gjort och sagt. Tanken korrumperar språket, och, språket korrumperar tanken.
Lästips
Elisabeth Åsbrink: Orden som formade Sverige
Ulf-Göran Widqvist (S) är författare och småföretagare. Han medverkar som fristående krönikör i SN.