Högskoleprovet skrivs lördagen den 12 mars. Välkommet för alla som vill få en chans till högre utbildning. Med de släppta covid-restriktionerna kan också fler skriva provet. Covid-pandemin har brutalt blottlagt sårbarheten i vården, skolan och samhällsservicen. En brist på personal sedan länge har, i kombination med denna vinters sjuknivåer, på allvar utmanat stabiliteten i samhällssystemet.
För personer som jobbar med utvecklingsfrågor i offentlig sektor har kompetensbrist varit ett ”modeord” det senaste decenniet. Dags att medborgare i Sörmland och runtom i landet får inse vikten av sina framtidsval. För egen del. Men även för det omgivande samhällets funktion. Och att välja en väg som leder vidare – till arbete, studier eller utveckling. Bort från missnöje, passivitet eller utanförskap.
Nämnda lördag arrangerar Nyköpingsregionen Framtidsdagen – en inspirationsdag som ska visa prov på val individer kan göra för att bli eller fortsätta vara gångbara på arbetsmarknaden. Nu och i framtiden.
Vilka är behoven de kan matcha, då? Eller snarare, vilka behov kan de inte matcha?
För nästan alla branscher och sektorer verkar söka med ljus och lykta efter kompetens. Vård- och väldfärdssektorn, där man söker läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och barnmorskor. För att inte tala om lärare och förskollärare. I servicesektorn behövs kockar och kallskänkor liksom buss- och spårvagnsförare. Inom industrin efterfrågas operatörer och maskinförare, liksom civilingenjörer med olika inriktning. Gärna mot det digitala. Också byggsektorn skriker efter målare, plåtslagare, svetsare och snickare.
Vägen framåt ligger alltså öppen för alla, tycks det. Ändå söker inte tillräckligt många till utbildningar inom yrken med störst brist. Hur är det möjligt, samtidigt som Sverige har en av EU-ländernas högsta arbetslöshetsnivåer? Någonstans klämmer skon. Eller kanske på flera ställen.
För hur villiga är egentligen personer utan jobb, att verkligen göra sitt yttersta för att skaffa sig en utbildning – och just en som efterfrågas av arbetsgivare? Hur samordnat och effektivt arbetar myndigheter, kommuner och regioner för att snabbt få fram de utbildningsplatser som behövs? Och näringslivet, hur bra är det på att engagera sig så att utbildningar innehåller vad som krävs för att möta (morgon-)dagens kompetensbehov på arbetsmarknaden?
Alla kan säkert göra mer. Men ansvaret för att välja liv ligger till sist alltid hos den enskilde. Så du! Gör ditt framtidsval, men gör det med omsorg. Inte bara om dig själv, utan även om din nästa och det Sverige du vill bidra till!
Anna Lövheim är konsult i näringslivs- och samhällsfrågor. Hon medverkar som fristående krönikör i SN.