I kris måste vi försöka att se framåt. Som kungen uttryckte det: alla kriser har ett slut. Vi ska hoppas på och kämpa för att vårt samhälle går stärkt ur detta aggressiva virusanfall. En smitta som leder till så mycket död, sjukdom, stagnation, depression och hårt, riskfyllt arbete för många.
Vi kan till exempel förvänta oss att politiken blir bättre. Med ökande allvar följer mindre utrymme för kortsiktiga lösningar och allmän underlåtenhet. Ett gammalt hederligt svenskt ord stiger fram ur skuggorna: beredskap. Den civila beredskapen blev nedlagd efter kalla krigets slut. Bland mycket annat avvecklades lager med sjukvårdsmateriel och det mesta av militärens sjukvårdsberedskap. Hjulen snurrade, men allt kördes på marginalenerna. Just in time var på modet, men begreppet beredskap gick i graven med den militära och civila avrustningen.
Nu blir det andra tider.
Panik och slentrianmässigt höger-vänstertänk har dominerat mycket i debatten. Folkhälsomyndigheten ses av en del borgerliga debattörer som en vänsterskapelse och man har reflexmässigt varit negativ. Eftertänksamhet och den avsaknad av tvärsäkerhet som medicinska experter måste ha i denna situation, har tolkats som osäkerhet. Detta i ett läge där det gäller att extrapolera från tidigare erfarenhet och kunskap, nationellt och internationellt.
Nedstängning av samhället har förordats från flera borgerliga debattörer som överraskande ropat på hårda politiska tag. Men vad skulle det inte kosta i form av minskat företagande, höjda skatter, sänkta pensioner – och ohälsa i framtiden om samhället hade stängts lika hårt som i andra länder?
Däremot finns det anledning att vara kritisk mot att så mycket smitta har kunnat spridas på äldreboenden. Att äldre i en del kommuner varit säkrare hemma än på äldreboende är förfärligt. Här är det kommunpolitikerna som bär det yttersta vårdgivaransvaret. Det är hög tid att prioritera äldreboenden, personalen och dess utbildning, samt att ifrågasätta om kommunerna verkligen klarar av ett vårdgivaransvar med allt vad det innebär av lagkrav och brukarsäkerhet. Kanske behövs andra och bättre verksamhetsformer med ett mer tydligt ansvar.
Det finns mycket som är unikt svenskt och dessutom bra. Folkhälsoarbetet med sina djupa rötter i folkrörelserna och dess nuvarande myndighet hör definitivt till de bra sakerna. Tack vare den svenska linjen har vi en friskare och mer medveten befolkning. Genom myndighetens balanserade rekommendationer kan vi sannolikt komma igång snabbare, den dag själva krisen ebbat ut.
Maria von Beetzen, Strängnäs, är samhällsdebattör med fokus på försvars- och säkerhetspolitik. Hon medverkar som fristående krönikör i SN.