Liberalismens grundidé är frihet och jämlikhet – för alla! I det högerblock som kämpar intensivt för att vinna makten i september är liberalism en mycket sällsynt gäst. Partiet Liberalerna bygger sin eventuella återkomst till makten på SD:s mandat i riksdagen: så säljer man sin själ för en regeringstaburett! De övriga tre partierna i blocket är nationalkonservativa, det ena rasistiskt med brun anstrykning.

Dagens Liberalerna har inte mycket gemensamt med socialliberalerna under Bertil Ohlins och senare Bengt Westerbergs tid, ledare som hyllade friheten och jämlikheten. Det enda markerat liberala partiet inför valet i september är Centern. De enda markerat socialliberala är Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

Detta kan tyckas vara lättvindiga, rent av slarviga, påståenden. Men stanna upp och granska partiernas politiska och ideologiska positioner, uppriktigt: vad finner du då?

De fyra partierna inom högerblocket (Jimmie Åkesson med vänner) har en minsta gemensam nämnare: en djup sympati för marknadsliberalismen – profiten före jämlikheten. Runt denna ideologiska bas väver de olika mönster av väljaropportunism för det egna partiets nytta. Det vi med förskönande omskrivning kallar sakpolitik: minska den offentliga sektorn dramatiskt och privatisera välfärden. I Moderaternas huvudorgan Svenska Dagbladet, läser jag följande på ledarsidan 8/8: ”Staten ska inte bedriva generell välfärdspolitik, utan i stället tillämpa individuell behovsprövning …”.

Ett samhälle byggt på den liberala demokratin hyllar öppenhet och respekt för person och individuella uppfattningar. Men. Karl Popper, en av liberalismens största ideologer, skriver i boken Det öppna samhället och dess fiender: ”Obegränsad tolerans måste leda till att toleransen försvinner. Om vi erbjuder även dem som är intoleranta obegränsad tolerans, om vi inte är beredda att försvara ett tolerant samhälle mot de intolerantas angrepp så kommer de toleranta att förgås, och toleransen med dem.”

Notera att Sverige enligt samstämmiga internationella mätningar är en av världens få fullvärdiga demokratier, som dessutom hyllar jämställdhet och jämlikhet (om detta är vi dock inte eniga i riket).

Den grundläggande frågan är naturligtvis i vilket samhälle vi som medborgare vill leva, i vårt Sverige. Är vi likvärdiga inför stat och domstol? Är vi likvärdiga om vi är vita eller svarta i hyn? Är vårt medborgarskap viktat efter tyngden i vars och ens plånbok? 

Det är du som väljer!

Ulf-Göran Widqvist (S) är författare och småföretagare. Han medverkar som fristående krönikör i SN.