En av min barndoms bästa stunder var när bokbussen kom. Alla böckerna som jag hade läst ut kunde bytas ut mot nya. Det var nästan aldrig tillräckligt.
Där jag växte upp fanns inget bibliotek. Den som ville läsa böcker fick åka åtminstone en mil, när grannortens bibliotek hade öppet, eller ett par mil drygt in till stan. Framför allt om det gällde böcker som inte var så lätta att få tag på.
Tack och lov fanns bokbussen. Den stannade på gångavstånd, precis intill lanthandeln. Varannan tisdag mellan 16 och 17.30.
Böcker, seriealbum och mer, allt fanns då inom räckhåll. Om ingen annan hade lånat den boken, förstås. För bokslukare – och ja, det var jag – infördes regler om maximalt antal boklån. Framför allt gällde det seriealbum, max tre per gång. Dessa tre hade jag läst ut – och många gånger om ett par gånger till – bara någon dag efter lånet. Sedan plöjde jag mig genom de tjockare böckerna. Ibland räckte de till nästa bokbussbesök: Susan Cooper, VIbeke Olsson, JRR Tolkien, listan över allt det lästa är milslång.
Att köpa böcker var mycket sällsynt, som i så många andra samtida hem. Även om jag verkligen drömde om att ha kunna råd med det. När jag väl fick det som vuxen, så… ja, det är trångt i hyllorna hemma.
Bokbussen är, i dag precis som då, en litteratur- och kulturbärare. Den är landsbygdspolitik. Den är folkbildning. Det är biblioteket kan komma. Bussen gör boken lätttillgänglig, även för den som har ont om pengar.
I Sörmland finns det en bokbuss i Nyköping och i Eskilstuna. Det är kommuner med jämförelsevis stora avstånd. I Nyköpings kommun stannar den på 102 platser – alltfrån Albyvägen i Runtuna, Tegelvägen i Svalsta, torget i Oppeby, affären i Vrena till Koppartorp, Buskhyttan och Ortvägen i Brandkärr. Det är stadsdelar och det är landsbygd. Läsning, och ljudbokens lyssning, det ger samhällsnytta och nöje i ett.
En upprustad och uppdaterad bokbuss rullade nyss ut på vägnätet i Nyköping. Det värmer hjärtat. Den har en roll att fylla med fulla hyllor. Dagens bokbuss har ju så mycket mer än den som jag väntade på, där vid 1970-talets slut och åren därefter.
Men den som hittar vad den söker blir garanterat lika glad som jag var.
Musikaliskt har Eldkvarn aldrig varit mina favoriter, men de här raderna från Landsortsgrabb är bra:
Du bär en värld på dina axlar
Och nu måste du börja gå
Du har lika många chanser
Som dina ögon är blå
Böckerna från min barndoms bokbuss gjorde det både lättare och roligare att upptäcka mer av livet, på djupet, på bredden och långt bortom allt det påtagbara. Sida för sida, tillsammans har vi följts åt.
Olof Jonmyren är politisk redaktör.
