På onsdagen stod det klart. Ulf Kristerssons laguppställning hade segrat över Magdalena Anderssons potentiella regeringsunderlag. Två mandat skiljer.
Socialdemokraterna må ha förlorat regeringsmakten efter åtta år. Magdalena Andersson ser ut att bli en av de mest kortlivade statsministrarna Sverige någonsin haft. Men trots detta ökade Socialdemokraterna med 2,2 procentenheter och står därmed stadigt sedan förra valet. Miljöpartiet verkade glada att ha klarat sig en bra bit över spärren.
Även om det nu ser ut att bli ett maktskifte, innebär valet en tydlig liberal förlust. De senaste tio åren har utgjort en utdragen kris för den svenska borgerligheten. Inte bara har Moderaterna förlorat sin ställning som Sveriges andra största parti efter trettio år. Stödet för de forna allianspartierna har minskat från nästan 50 procent till knappt 36 procent sedan 2010 – trots missnöjet mot det socialdemokratiska styret.
Dessutom har framgångarna för Ulf Kristerssons regeringsunderlag i mångt och mycket berott på att borgerligheten har anammat en auktoritär retorik som närmast påminner om Sverigedemokraternas. Som Johan Norberg skriver i en mycket bra debattartikel i Göteborgsposten: “valrörelsens enda frågor blev repression och kompensation – och problemet då är att SD alltid kan bjuda över med mer repression och S med andras pengar”.
Undantaget är Centerpartiet, vars retorik enbart gick ut på värderingsfrågor. Partiet har tappat sakägarskap i nästan alla politiska frågor och har nu backat nästan två procentenheter. Förlusten sedan valet 2018 var störst på landsbygden, vilket självklart smärtar för det gamla Bondeförbundet. Likt ett nimzoindiskt drag tog i stället Sverigedemokraterna kontroll över väljargruppen bönder.
Under valrörelsen gick C-ledaren Annie Lööf ut med att Magdalena Andersson (S) var den lämpligaste statsministerkandidaten, trots att man tidigare hävdat att Centerpartiet skulle gå till val som ett självständigt liberalt parti. En manöver som innebar att Centerpartiet åtminstone fram till valdagen kilades fast på vänsterflanken. Rört är fört och den breda mitten förblev ett slutet centrum. Detta trots att Centerpartiet i många frågor kan placeras långt ut till höger på den traditionella vänster-höger-skalan.
Som någon som tillhör en generation där Alliansen upplevs som normaltillståndet känns det nuvarande politiska landskapet obekvämt. Borgerligheten står inte längre tillsammans bakom försvaret av idén om den liberala demokratin och marknadsliberala principer – även om det är just detta som ligger till grund för borgerliga värderingar.
Den stora vinnaren i valet blev Sverigedemokraterna. I en skicklig manöver har man nu lyckats tillskansa sig en position där det går att ställa krav. De tunga spelarna står stadigt på brädet. Schack matt, borgerligheten.
Rebecka Undén är ledarskribent.