Det demokratiska styrelseskicket har oerhört starkt stöd i Sverige och många ser det nog som en självklarhet. De allmänna valen har högt deltagande och den svenska demokratin är på många sätt stark. Var fjärde år röstar folket på de olika partierna och dess kandidater som kandiderar till kommun, region och riksdag. Det är partierna som på många sätt utgör demokratin i Sverige och från dem som all politik utgår. Ändå är det idag allt färre personer som är anslutna till politiska partier och förtroendet för dem är lågt. Det är ett allvarligt demokratiproblem på lång sikt.
Demokrati betyder folkstyre. I de flesta länder har detta mynnat ut i en representativ demokrati där folket i allmänna val får välja bland olika partier som i sin tur består av folket själva. Folket ska både välja sina företrädare och vara företrädare. Sedan 1980-talet har den andel av svenska befolkningen som är medlem i ett politiskt parti minskat. När SCB senast genomförde sin undersökning om politiskt intresse svarade enbart 5 procent av befolkningen i åldern 16-84 år att de var medlemmar i ett politiskt parti. För 30 år sedan var andelen tre gånger så hög, hela 15 procent. Denna trend skär genom alla samhällsklasser, åldrar, etnicitet och kön - andelen som är anslutna till ett politisk parti minskar i alla grupper.
I motsats till denna utveckling ser vi dock att det politiska intresset har ökat bland befolkningen. Men dagens politiska intresse utkristalliseras inte i ett partipolitiskt engagemang utan i andra former. Namninsamlingar, socialamedieaktivism, medlemskap i sakpolitiska organisationer och andra delar av civilsamhället. Dessa är alla viktiga delar i samhället och människors engagemang i dem är beundransvärda. Men det är också organisationer som existerar utanför maktens korridorer och som inte är med och fattar de faktiska besluten i demokratiska församlingar. Människor har därför förflyttat sitt engagemang från en sammanslutning där de har reellt inflytande i demokratin till organisationer som ska lobba på partierna. En omväg helt enkelt.
Man kan iallafall konstatera att det inte är bristen på politiskt intresse som är orsaken till nedgången i partipolitisk engagemang, men då måste det vara något annat. Det sägs att politiken är en förtroendebransch, men hur står det då till med förtroendet? SOM-institutet genomför återkommande en stor förtroendeundersökning bland svenskarna. Svenskar sticker generellt sett ut i förtroendet för våra viktiga institutioner, exempelvis har 69 procent förtroenden för sjukvården och 68 procent har förtroenden för polisen. Människor uppger även att de är nöjda med hur demokratin fungerar. 71 procent av de tillfrågade uppgav att ganska eller mycket nöjda med demokratin.
Dessvärre är förtroendesiffrorna för det som faktiskt utgör en stor del av demokratin betydligt värre. År 2021 hade 34 procent av de tillfrågade ganska eller mycket stort förtroende för svenska politiker. Det innebär att knappt två tredjedelar av den svenska befolkningen inte har förtroende för våra politiker. Än värre betyg får de politiska partierna. Enbart 15 procent av de tillfrågade uppger att de har förtroende för dem.
Det är ett väldigt oroande betyg. Det är också anmärkningsvärt att politiker har större förtroende än de politiska partierna i ett land som Sverige som har ganska lite inslag av personval i demokratin. Införandet av peronvalssystemet var ett positivt inslag i demokratin, men det är fortsatt relativt svagt. Möjligheten att kryssa kandidater har bara funnits i drygt 20 år med två mindre förändringar i valet 2014 som bland annat sänkte spärren för personval i riksdagsvalet. De flesta svenskar röstar dock fortfarande på ett parti, inte på en person.
I praktiken innebär dessa siffror att människor har förtroendet för demokratin som koncept, men inte för det praktiska utförandet. Det är ett reellt hot för den demokratiska utvecklingen. Därför är det avgörande att trenden för partipolitiskt engagemang vänder. I grunden består de politiska partierna av sådana som du och jag. I partierna finns lärare, sjukvårdspersonal, pensionärer, studenter och allt därimellan. Dessa personer är ryggraden i demokratin. Det är dem som skriver motioner till de lokala stämmorna, som sedan diskuteras på partiernas nationella stämmor och som där blir den politik som partierna driver - och som röstas om i de allmänna valen vart fjärde år. Ska vi fortsatt kunna rösta krävs det personer som är aktiva i och bär upp de politiska partierna.