I dagens huvudledare (21/7) fick ni läsare ta del av ett intervjuporträtt om att leva nära inpå en klimatkatastrof, i detta fall värmeböljornas Kanada. Det är i all enkelhet ett högaktuellt vittnesmål om hur en helt vanlig person upplever klimatförändringarna i sin egen region. Precis vad jag tror att fler behöver läsa för att förstå klimatkrisens allvar.

Alla är vi ansvariga för moderjord, men de katastrofala effekterna av klimatförändringarna – höjda vattennivåer, stormar och bränder - var åtminstone när jag växte upp (och är än idag fortfarande) något som känns stundvis geografiskt långt borta. Under min uppväxt tolkade jag utifrån medierapporteringen att klimatförändringarnas mest extrema konsekvenser inte skedde här. Det är än så länge inte helt fel. Sverige var och är lyckligtvis hittills en relativt skyddad plats från diverse klimatrelaterade naturkatastrofer. Vi står än inte på branten till total undergång som vissa sjunkande stillahavsöar, även om klimatkrisen indirekt påverkar oss på andra sätt. Att den politiska krisen fortfarande känns geografiskt långt borta är en förrädisk välsignelse som jag tror negativt påverkar svenskars syn på vilka klimatåtgärder som upplevs befogade och nödvändiga.

Det geografiska avståndet till klimatkrisens epicenter kommer med tiden krypa sig närmare våra gränser. Om svenskar ska orka ta till skarpare klimatåtgärder i tid kan vi inte vänta på att agera förrän klimatkrisens mest kännbara konsekvenser är här för att stanna. Men för att fler ska förstå allvaret krävs det fler levande vittnesmål än ett inslag till med ett nyhetsankare som förklarar vad som hänt någonstans långt bort. 

Vi än så länge lyckligt lottade, katastrofbefriade svenskar måste se sanningen i vitögat. Ge klimatkrisen ett ansikte – riktigt kött och blod. För att öka klimatmedvetandet har denna ledarsida dragit sitt strå till stacken i ovannämnda ledarintervju. Att beskriva en kris är inte tillräckligt. Vi behöver berätta den. Levandegöra den med ett riktigt ansikte – om och om igen – tills den dagen klimatkrisen tas på blodigt allvar av politiker och väljare.