Sverige tillhör de länder i industrivärlden vars ekonomi är extremt beroende av export. Exporten av varor och tjänster skapar nästan hälften av vårt lands hela bruttonationalprodukt. En stor majoritet av handeln sker med länderna inom EU och EES (Norge). Utan vårt medlemskap i EU:s inre marknad skulle hela samhällsmaskineriet halta betänkligt, med stort budgetglapp mellan ambition och möjlighet.

Men när den franska staten blockerade ett svenskt företags skyddsutrustning som mellanlandade i Frankrike, så avslöjas åter EU:s allt större svaghet. Coronakrisen visar att den egoistiska och nationalistiska politiken hos majoriteten av medlemsländerna snabbt sänkte principer om samarbete och likvärdighet. Unionens inre respekt fick sig återigen ett grundskott. Solidaritet är ett honnörsord utan täckning i kris. Nationalismen har åter segrat på bred front.

En blick i backspegeln visar att grunden i de inre motsättningarna sopas under mattan gång efter annan och de akuta problemen löses med illa sittande plåster: eurokonstruktionen, eurokrisen, finanskrisen, demokratibrotten i de öst- och centraleuropeiska medlemmarna, den populistiska revolten mot etablissemanget, budgetstriderna, sammanbrottet i migrationspolitiken, och nu det fransk-tyska corona-stöd-paketet. 

Denna lösning under galgen föregicks av mycket hårda utfall mellan ministrar. Hollands finansminister anklagade länderna i söder för att låtit bli att reformera sina ekonomier. Han sa också att det är ett stort problem att EU inte kan tvinga länder att sköta sina ekonomier. Därför är det vanskligt att låna pengar till länder som inte kan och vill betala. Portugals premiärminister blev rasande och kallade holländarens angrepp för vedervärdiga. 

De största nettobetalarna till EU:s budget, bland dem Sverige, har lagt ett eget förslag som domineras av lån, inte bidrag, som det fransk-tyska: De ekonomiska syndarna ska inte premieras med gratispengar. De ska stimuleras till modernisering i ekonomisk balans.

EU lever i ett ständigt pågående triangeldrama. I nord och nordväst har länderna generellt ordning och reda i ekonomi och politik. I söder är det tvärtom: svaga regeringar och svaga ekonomier. I öster är ekonomierna mycket svaga och politiken svårt korrupt. I öster ses EU mest som en kassako. 

Vi får trots allt leva med ett haltande EU. Att lämna är inget alternativ varken politiskt eller ekonomiskt. 

Lästips:

Ivan Krastev: Efter Europa

Ivan Krastev & Stephen Holmes: Ljuset som försvann

Ulf-Göran Widqvist är socialdemokrat, författare och småföretagare. Han medverkar i SN som fristående krönikör.