I början på förra året fick jag reklam för en klimatkalkylator där jag på fem minuter kunde beräkna mitt klimatavtryck. Intressant, tänkte jag och gjorde det snabbt. Därefter kom det upp en sammanfattning av saker jag gjorde bra. Sopsorterar. Åker kommunalt eller cyklar till jobbet. Kör med biobränslen. Sparar hållbart. Sen kom det upp förslag på vad jag skulle kunna göra för att minska mitt avtryck. Och så kom frågan – kan jag lova att göra nåt av det?

Jag kände mig fundersam. Jag tycker ju redan att jag gör ganska mycket. Samtidigt kan jag ju inte svara nej på en sån fråga. Så jag tittade närmare på alternativen. 

Köp mer begagnat – lova? Jag brukade då och då in på second hand-butiker men har sällan fastnat för något. Kanske kunde det vara en bra utmaning för mig? Jag lovade klimatkalkylatorn att göra det, och fick direkt ett mail med de löften jag gjort. En liten knuff i rätt riktning. En tävlingsinstinkt som väcks för att minska det där avtrycket och hålla ett löfte jag avgivit. 

Ju mer jag försökte desto enklare blev det. Köksutrustning som tallrikar och köksassistent. Dyra att köpa nya, och som nya att köpa begagnade. Utemöbler till balkongen. Höstjackan. Kökslampan. Födelsedagspresenter till sambons brorsbarn. Tavlor. Skor. Det mesta är knappt använt när det säljs, och en lampa eller tavla ser ju likadana ut när de är nya som efter ett år. 

Jag införde principen att alltid leta på begagnat-sidorna på nätet några veckor innan jag köpte något nytt, om det inte var brådskande. Och om jag står i affären och känner för att shoppa något ska jag först göra en snabb scanning så att det inte säljs för halva priset hos någon som gjort ett felköp alldeles i närheten. När jag önskade mig något i födelsedagspresent sa jag explicit att det gärna får vara begagnat – jag kommer inte uppleva det som en sämre present för att det inte är köpt direkt från en butik. 

Det är inte tal om nåt köpstopp, men det är en beteendeförändring. En ny slags handel där prylars livslängd förlängs och plånboken gynnas. Och om jag inte använder något jag köpt så mycket som jag tänkt så känns det plötsligt bättre om det kommer någon annan till gagn.

De bästa löftena är de som blir av, och då tror jag att vi måste börja med något som har låga trösklar och som funkar i vardagen för var och en av oss. Jag kan verkligen tipsa om att se över dina utsläpp och tävla mot dig själv att minska dem på åtminstone en punkt. Det som mäts tenderar dessutom att bli av. Det kan mycket väl vara både enklare och mer lönsamt än du tror. 

Ett år har gått och jag har garanterat ett mer hållbart köpbeteende. Nu har jag precis gjort en ny klimatkalkylering – i år får det nog bli matsvinnet jag ska jobba med.

Johanna Lundgren Gestlöf är före detta ledarskribent i SN och numera hållbarhetschef på SPP