Den svenska landsbygden behöver ett rejält lyft vad gäller ekonomisk utveckling och inflyttning. Ska de små kommunerna kunna hålla uppe kvalitén på den kommunala servicen måste ekonomin stärkas. Det kräver att vi alla lantisar måste känna ansvar för att den önskade utvecklingen verkligen händer. Att de utvecklingsprojekt vi startar leder framåt. Det duger inte att sätta sig på läktaren och hojta åt spelarna att skärpa sig och ta i lite mera. Vi måste alla dra vårt strå till stacken.
Ofta uppstår talkören: ”Någon borde göra nåt”!
Frågan är då:
- Vem ska göra?
- Vad ska göras?
- Vem ska betala?
Man brukar skämta om denne ”någon” som är ute ett ärende, likt tomten som köper en tidning vid tredraget på julafton. Och de som är på plats när matchen börjar drar sig från planen och söker sig längre upp på läktaren. Samtliga tre delfrågor kräver rätta och riktiga svar om vi ska komma nånstans med projektet.
Svaren på delfråga 1:
Vem/vilka är särskilt lämpliga att driva just detta projekt? Svaret på vem är att det måste vara en individ eller grupp med passion för uppgiften och förmåga att driva projektet framåt. En kreativ ”görare”, prestigefri och orädd.
Svaren på delfråga 2:
Alltså: Vad ska vi åstadkomma? Projektledaren/projektgruppen måste kunna beskriva målbilden på ett lockande sätt och ge den färg och form.
Svaren på delfråga 3:
Den som har nytta av projektets resultat och/eller som har tagit initiativ till att projektet kommit igång. Projektekonomin delas med fördel upp i ett antal steg med delmål där man villkorar nästa steg. Det blir som en avsiktsförklaring: under förutsättning att vi når önskat resultat går vi in med X kronor för nästa steg.
Genom hela processen stämmer vi av och finjusterar riktningen så att vi hela tiden känner rörelsen mot målbilden.
Att jobba i projektform och de resurser som detta kräver leder fram till ett annat kompetensbegrepp än vi är vana vid från skolan. Det är snarare likt kraven på den som vill starta ett eget företag: kreativitet, handlingskraft, prestigefrihet, mod, förmåga att bygga nätverk, och så vidare.
Vad jag sett åtskilliga gånger är att man har utsett projektledaren enbart på dennes administrativa meriter. Detta ger garanterat både snygg ansökningshandling och slutrapport – men knappast något mer bestående. Vilket är vad vi behöver!
Tommy Jansson är utvecklingskonsult från Nyköping. Han medverkar som fristående krönikör i SN.
