Militär chockeffekt. Inrikespolitisk upplösning. Svag internationell reaktion. Det var det som den ryska regimen räknade med vid sin fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022. Så blev det inte. Ukrainas försvarsstyrkor var kapabla. Rysslands armé underpresterade. Ukrainas ledning flydde inte. Europa, USA och många andra länder backade upp Ukraina.
Efter tre års krig angrips Ukraina utefter samma linjer. Maktskiftet i Vita huset har öppnat nya möjligheter för Ryssland. Donald Trump använder verktyg ur Kremls verktygslåda i väldigt mycket av det han gör, inte minst mot Ukraina. Det går här att lämna åt sidan spekulationerna om vilken Donald Trumps ukrainska agenda är, utan bara titta på de olika vägarna för att försöka knäcka Ukraina.
Den militära pressen är stoppat USA-stöd. I dagsläget är omkring 30 procent av Ukrainas försvarsmateriel amerikanskt. Det är i sig betydande, men särskilt vissa ukrainska förmågor blir lidande av indraget USA-stöd. Luftförsvaret är ett sådant. Ukraina och världen saknar för närvarande ett fullgott alternativ mot ballistiska missiler till det amerikanska Patriot-systemet. En fransk-italiensk version finns och är under vidareutveckling men ligger ett antal år bort.
Frågan är hur mycket ballistiska missiler Ryssland har i lager. Hur många sådana kan man bygga, givet beroendet av västkomponenter som är föremål för sanktioner? Mönstret under de senaste månaderna är att Ryssland vid sina nattliga massattacker förlitar sig mer på kamikazedrönare av iransk Shahed-typ.
Ett annat problem är utbyte av underrättelseinformation där USA har stoppat mycket eller allt sådant med Ukraina. Utan amerikansk spaningsdata blir det svårare för Ukraina att upptäcka inkommande ryska missiler och hitta ryska mål att bomba. Om Charkiv åter börjar attackeras med ryska S-300-missiler eller glidbomber, då vet vi att detta har fått allvarliga följder.
Men kriget har också ändrat karaktär. Chefen för Ukrainas säkerhetstjänst sade nyligen att dessa drönare står för 85 procent av de ryska förlusterna i manskap och materiel. Ungefär samma siffra anges från fler håll. Offensiva operationer kräver betydligt mer eldkraft, men för att hålla försvar kommer man väldigt långt med drönare där Ukraina är så gott som självförsörjande.
Ukraina är fortsatt fast beslutet att bevara sin frihet. Men sedan Donald Trumps återkomst har USA lagt sig i ukrainsk inrikespolitik. Man har krävt att Ukraina håller val och mer än antytt att Volodymyr Zelenskyj bör avgå. Det är samma typ av angrepp på Ukrainas suveränitet som ligger till grund för den pågående militära aggressionen. Ukrainas allierade, däribland Sverige, måste se det precis så och markera tydligt mot USA.
Av det följer att den internationella fronten till stöd för Ukraina och för europeisk säkerhet har spruckit. Det är naivt och farligt för Europa att låtsas om annat. USA består inte bara av Donald Trump och det kommer en tid efter honom. Europa bör hålla de kanalerna öppna. Men europeiska ledare måste även göra klart att den saboterade relationen inte är ”bådas fel”. Det är USA som måste avbryta sin tilltagande allians med Putin.
Det ligger också i sakens natur att Europa måste öppna budgetkranarna för försvarsuppbyggnad och massivt stöd till Ukraina. När allt kommer omkring är Ukraina en del av försvaret av Europa.
Alex Voronov är skribent för Liberala Nyhetsbyrån, med särskild inriktning på Ukraina.