Att kräva att ena parten går ner på knä är ingen bra start på en avtalsrörelse, om man vill få ett handslag som är ärligt menat, och hållbart. Det är mer konstruktivt och respektingivande av arbetsgivaren att möta facket i ögonhöjd än att kräva att den svagare parten ska stå med mössan i hand. Men i årets avtalsrörelse krävde arbetsgivarna att medlemmarna i facket, främst förbunden inom LO, skulle vika ner sig och acceptera ett avtalsbud som låg under hälften av det begärda: I praktiken en mycket dramatisk reallönesänkning!
Att facket säger ja till låga avtal (i förhållande till inflationen) för att hålla ihop samhället för allas bästa har naturligtvis ett pris. I grunden är det en fördelningsfråga av ansvar, ekonomi och makt. Båda parter måste ta samhällsansvar. Det är inte enbart en uppgift för facket. Arbetsgivaren och regeringen kan inte fortsätta att svika de som arbetar i de mest utsatta och kriminaliserade branscherna. Städ, åkeri, trädgård, bygg – det är branscher som är svårt drabbade av farliga miljöer, extrem lönedumpning, svartarbete, skattebrott, anställda utan giltigt arbetstillstånd.
Även om parterna är långt från jämbördiga i styrka krävs det ömsesidig respekt för att ett handslag, ett avtal, ska hållas. I Sverige har vi en unikt stark fackföreningsrörelse och ett mycket välorganiserat arbetsgivarkollektiv, både på den privata och den offentliga sidan. Generellt respekteras avtalets fredsplikt. Men det betyder naturligtvis inte att de anställda sitter still när arbetsvillkoren går långt över gränsen för vad avtal och anständighet kräver.
Vilda strejker är stämpeln på de anställda som vägrar finna sig i att bli illa behandlade eller utsatta för orimliga risker i arbetet. Orsakerna till vilda strejker rör nästan alltid arbetsmiljön, lönen eller arbetsgivarens vinst.
Under 2023 har vi sett massavskedanden både inom den lönsamma textilbranschen och inom den mycket vinstgivande teknikbranschen. Detta sker i den svenska verklighet där sociala och ekonomiska klyftor ökar dramatiskt. Samtidigt som antalet miljardärer stiger år från år, från 28 (1996) till 542 (2021).
Facket är uppenbarligen den mest kraftfulla försvararen av rimliga anställningsvillkor. I grunden handlar handslaget om ansvarsfördelning, samhällssyn och människosyn.
Lästips:
Andreas Cervenka: Girig-Sverige – Så blev folkhemmet ett paradis för de superrika
Johan Fyrk: Svartjobbsfabriken
Vibecke Olsson: Sågverksungen
Rapporten ”Arbetslivskriminalitet 2022”
Ulf-Göran Widqvist (S) är författare och småföretagare. Han medverkar som fristående krönikör i SN.
Rättelse: På grund av att jag glömde ta bort min automatiska signatur från den här artikeln fick ni under några timmar på lördagen se mitt namn i stället för Ulf-Göran Widqvists till denna krönika. / Olof Jonmyren, politisk redaktör