Det kommer att ta tid innan vi får perspektiv på året som gått. Jag tror att det gäller i alla verksamheter och för var och en. Pandemin har påverkat och påverkar det mesta. Sorgligast är att så många blivit sjuka och att många lämnat oss. Förtvivlan, oro och sorg har fått stor plats.
I månader fick en stor del av befolkningen hålla social distans. Många äldre blev väldigt ensamma. Arbetet ändrades för många när fler skulle jobba på distans. Skolor har periodvis arbetat på samma vis, med svårigheter för elever som behöver sin skola, lärare och kamrater.
Vård- och omsorgspersonal fick snabbt ansvar att hantera en ny och smittsam sjukdom och många allvarligt sjuka. Andra viktiga vårduppgifter fick och får läggas åt sidan. Beredskapen hade sina brister. Det moderna just in time-systemet som gör verksamheter beroende av en fungerande kedja från producenter långt borta, skapade bristsituationer – bland annat när det gäller skyddsmateriel. En del har kunnat hanteras. Tänker vi framåt finns mer att göra.
Självklart följer vi rapporteringen och noterar skillnader mellan länder. Men i stormens öga saknas perspektiven. Det är omöjligt att dra enkla slutsatser. Däremot synes de enkla råden korrekta: håll avstånd, tvätta händerna och håll dig hemma om du är sjuk. I det ingår också att hålla nere både resande och umgänge under de helger som väntar.
Vi går mot ljusare tider. Vintersolståndet innebär ingen omedelbar förändring, först i januari lär vi märka att dagarna blir längre. Ungefär så är det också med vacciner som en hel värld väntar på. Trots enorma insatser av forskare tar det tid att få fram vaccin av hög kvalitet. När sådant väl godkänts tar det tid att producera stora mängder. Att genomföra ett vaccinationsprogram som når flertalet kommer också att ta tid. Men arbetet för att prioritera de mest sårbara först och för att få logistiken att fungera är i igång.
Mycket av det vi inte ens kunde föreställa oss för ett år sedan är redan rutin. En del förändringar, som bättre hygien, kanske rentav är bra? Och att fler tagit digitaliseringens möjligheter till sig har fördelar. Kanske har vi utvecklat ett bättre sinne för betydelsen av nära och kära? Saknaden efter mormor som vi inte hälsat på eller vännerna vi inte träffat gör förstås att vi kommer att bry oss ännu mer när vi kan.
Till saken hör dessutom att vi varken har råd eller tid att beklaga oss. Kostnaderna för Covid-19 och allt den fört med sig är enorma. Många företag har gått omkull, många har blivit eller är utan jobb och tusentals elever har missat viktig kunskapsinhämtning. Vi behöver kavla upp ärmarna och göra vårt bästa för att bygga en mer hållbar framtid. Det kan bara bli bättre. Vi har fler möjligheter än problem och precis så ser jag fram emot ett nytt år.
God Jul och Gott Nytt År!
Beatrice Ask är landshövding i Södermanland. Hon medverkar som fristående krönikör i SN.