Ett årsskifte är en vändpunkt. December är tid för summering, tid för besinning.
Som politiskt aktiv socialdemokrat tränar jag mig sedan en tid i spegelvänd politisk läggning för att förstå hur mitt parti prioriterar ”vår” politik och ”våra” värdegrunder i Rosenbad, i regeringspalatset. Eller som författaren George Orwell sa: ”Att se det som är mitt framför näsan kräver en ständig kamp.” Att trovärdigt beskriva verkligheten som den är och ta hårda tag mot - klyftorna!
Med ett beundransvärt högmod och ändlöst självförtroende kastade det unga 2000-talets politiker och företagsledare bort 1900-talets möjligheter och förde oss motståndslöst in i ett alltmer primitivt starkast-vinner-samhälle. De har skapat ett hierarkiskt system där ansvaret alltid skjuts nedåt. Det är till slut alltid de därnere som får betala. Samhällets maktrelationer har flyttat in i oss och blivit osynliga.
Denna teknokratiska och elitistiska attityd smittade av sig till kommuner och regioner. De demokratiska styrsystemen har i stor utsträckning snedvridits. Privatiseringar och konkurrensdyrkan har ersatt grunduppdraget att med skattepengar förse medborgarna med ett likvärdigt och välfungerande trygghetssystem för utbildning och omsorg. De meritanställda tjänstemännen agerar ofta i upphöjd förtjust likgiltighet inför fattade politiska beslut.
Den gamla klokheten att stora förändringar skapas genom små samtal är helt övergiven.
Eliten/teknokraterna får politikerna att kapitulera. De traditionella partiernas svek mot både ideal och väljare slår upp dörrarna på vid gavel för extremhögern runt om i Europa, inte minst i Sverige där Sverigedemokraterna regerar i opinionen utan annat motstånd än verkningslösa mästrande pekpinnar. 2/3-delssamhället blir allt tydligare och klyftorna allt djupare.
Om den värld jag tillhör har jag inget hopp. Men denna åsikt om den nära framtiden hindrar mig inte från att njuta av nuet, agera och ta ansvar för mina handlingar. Att genomskåda floskler och falska ideal står överst på min politiska dagordning och kommer att göra så tills den sista spiken är slagen.
Politiken borde vara att skapa ett så rättvist och hållbart samhälle som möjligt: frihet, demokrati, humanism och jämlikhet. Inte mer än så. Men i alltför många tondöva makthavares sällskap väljer jag, trots slitningar i själen, att med tillbörlig diskretion ta en politisk tupplur.
Fotnot: Ulf-Göran Widqvist (S) är författare och småföretagare. Han medverkar i SN som fristående krönikör.