Väst har kvar många kraftfulla ekonomiska vapen mot Ryssland. Det behövs för att försvaga Vladimir Putins imperialistiska krigföring mot Ukraina.
Med tio dagar kvar av sitt styre slog Joe Biden till med de hittills hårdaste sanktionerna mot rysk olja. Varför nu? Är det för att ställa Donald Trump inför faktum och begränsa dennes manöverutrymme?
Det är nog en del av, men inte hela förklaringen.
USA har hela tiden i sina oljesanktioner mot Ryssland balanserat mellan två mål, att skada rysk ekonomi men utan att orsaka utbudsfall, prischock och inflationstryck. När inflationen nu är under kontroll och den amerikanska oljeproduktionen är hög, finns det större utrymme att skruva åt den ryska oljekranen hårdare. De nya amerikanska sanktionerna ska göra det dyrare för Ryssland att utvinna olja, dyrare att transportera den samt svårare att ta betalt och tjäna mycket pengar på den.
USA har satt upp Gazprom Neft och Surgutneftegas, Rysslands tredje respektive fjärde största oljeproducent, på sin sanktionslista. Man förbjuder vidare amerikanska aktörer att tillhandahålla tjänster för rysk oljeutvinning och inför sanktioner mot ryska företag som gör detsamma. Sanktioner riktas även mot viss rysk produktion av flytande gas (LNG) och transport av den. Amerikanska banker får inte användas för betalningar för rysk energi, även om en kort utfasningsperiod tillåts.
Och inte minst: sanktioner införs mot ryska bolag som försäkrar oljetransport. Tillsammans med utvidgade sanktioner mot fartyg ur den så kallade skuggflottan kommer det att leda till betydande svårigheter för Ryssland. Ungefär en tredjedel av denna flotta – oförsäkrade fartyg som kör rysk olja för försäljning över det pristak som västländerna infört – är nu uppsatt på amerikanska finansdepartementets sanktionslista och i praktiken satt ur spel.
Effekten syntes omedelbart. Ett sextiotal fartyg kastade ankar utanför Kinas och Rysslands kuster. Köpare av rysk olja, hamnar och andra inblandade i transaktionerna blev uppenbarligen rädda för att drabbas av sekundära sanktioner från USA om de hädanefter rör vid oljan. Indiska och kinesiska handlare har dragit öronen åt sig.
Den ryska staten och andra aktörer som ingår i denna fulhandel kommer förstås inte att sitta still. Efter den inledande chocken kommer de att söka efter nya kryphål – dölja köpare och säljare i finurliga handelsupplägg, förfalska dokument och så vidare. På sikt kan de försöka bygga upp ett eget finans-, transport- och produktionssystem som står helt fritt från dem som USA och väst kan kontrollera. Men i den mån det överhuvudtaget är möjligt så kommer det att ta tid. Och tid är pengar.
Indiska och kinesiska oljehandlare har dragit öronen åt sig.
Biden-administrationen har ”Trump-säkrat” sanktionerna på så sätt att de tryckts in i en juridisk labyrint av äldre lagstiftning. För att tas bort krävs i praktiken medgivande från en kongress där fienderna till den ryska regimen är i majoritet. Mycket hänger visserligen på tillämpning där Vita husets nya makthavare har manöverutrymme. Trumps folk har dock inte signalerat att de vill lätta på några Rysslandssanktioner.
Sammantaget visar dessa åtgärder ett par viktiga saker: Väst har kvar många kraftfulla ekonomiska vapen mot Ryssland. Ryska statens inkomster hänger på några få kanaler som väst kan täppa till mycket mer än hittills om bara den politiska viljan finns.
Alex Voronov är skribent för Liberala Nyhetsbyrån med särskild inriktning på kriget i Ukraina.